En trappa ner

Jag vet inte egentligen vad jag ska säga. Jag mår inte så bra. Men mår jag någonsin bra när jag skriver blogg? Det verkar som jag kommer hit och gnälla alltid när det skiter sig. Okej men så här är det nu. Jag är frustrerad. Har inget att göra på dagarna. Jag bara sitter i "slummarna" från morgon till kväll. Alla mina normala vänner är på jobb och i skola. Jag sitter endera på min röv i fler timmar och kållar på film, eller så är jag mellan ratten och sätet och kör på droger. Nice laijf. Men jag är så jävligt frustrerad om jag måste sitta hemma utan någon människokontakt. Jag är bara en sådan människa som måste träffa människor dagligen. Men jag är ju mästare på att se ut som "allt går bra, no hätä." Ingen anar att någonting inte är som det ska. Eller så tror jag att ingen märker. Men jag försöker endå ha mitt anstronomiska ministerface på mig. Jag vill inte att folk(för det mästa mamma och släktingar) ska oroa sig. Jag klarar mig, har alltid gjort det förr och har faktiskt dragit mig ut ur en livsstil som är riktigt pissig för en tid sen. Och jag överlevde i den världen hur bra som helst bortsett från några "läheltä piti". Och världens bästa quote jag vet, "Det någon inte vet, skadar inte denna!"

The devil, he is speaking to me!

Mina gamla vanor och demoner börjar verkligen töija mig sönder. Men whatafak? Why should I care? Jag kan hur bra som helst hoppa tillbaka in i den onda cirkeln och bara hoppas på att jag kommer bort därifrån om några år. Har ju inte något bättre att göra heller. Fick inge jobb, skola först på hösten. Jag kunde dra för fullt nu och söka korvaushoito när jag börjar studera igen. Vedä viivaa, vedä viivaa, katseesta näet miten subu kolis.

The ones I used to remember as sober.

Jahas, tänään kokoontuukin sitten vanha terapiatehdas ryhmä Espoossa. Hienoo kun muutenkin valvottu kaksi päivää ja sitten lähetään antaa raittiudelle kyytiä. Olihan se todellakin hauskaa mutta pidin kyllä heistä enemmän selvinä.

Ympäri mennään, yhteen tullaan.

Ahdistaa. Tarviiks enempää sanoo?

Hyvää vitun pääsiäistä

Ahdistaa kyllä aivan saatanasti. Perhetapahtuma ja selvinpäin. Voi huhhuh. Lapset huutaa ja rieuhuu, koirat voheltaa ja iso vanhemmat on nyt mitä on. Ei vittu en todellakaan jaksa tämmöistä. Tekis oikeesti mieli ottaa klikkikuppi käteen, väsätä fiba, lyödä subut ja vedet klikkiin ja vetää kama fiban läpi värkkiin. Vetää ilmat pois värkistä ja taputtaa taivetta. Kohdentaa suoni, ja laskea neula iholle. Ottaa syvään henkeä ja ladata kamat suoneen. Just lay down and enjoy the ride...