I am the freak that makes you sick!

Jag har ljugit. Jag har ljugit för församlingen och mig själv. I mitt förra inlägg, skrev jag att jag inte skriver blogg i glädje. Det var lögn. Oh fy fan, vilken jävligt euforisk kännsla som går genom hela min kropp. Så jätte lättad kännsla efter en hård kamp med mina kännslor, medvetande och massa annat skit som snurrar i huvudet. Jag har lyckats vinna och lyckats göra beslut. Ja, Jag påbörjar en livstil, som egentligen inte är ny utan den är en gammal livstil. Lik som en vissnad blomma har stjälken årkat stiga upp mot ljuset och blomman kan stolt och prydligt stå på egna ben igen. Ja, jag har kläkts ut från ett egg, vars skal var mitt fängelse. En sårts pånyttfödelse har skett.

Just go back where you've come from
And disappear from here.

Jag har varit slav till en parasit som har invaderat mitt medvetande.
Men jag har brytit loss med hjälp av metoder från liknande situationer jag haft tidigare.

I know your kind.
I've tasted before.

Jag tror jag skall för att uppnå det gamla självet, gå och pierca mig. Jag vill ha tillbaka min gamla identitet, och skall vara starkare än någonsin! Ingen skall mera våldta min identitet!

I've had it up to here.
It's making me sick to see you alive.

Nu är jag inte längre mer rädd för att vara mig själv igen.

I don't care what you need.
I only do it to please me.

Fearless.

King in my own mind, King of nothing.

Gå med glädjen till vännerna och med sorgen till bloggen... Ja, jag tänker inte ännu heller skriva om någonting positivt eller glada kännslor. Dom kan man ju dela med sig med sina vänner ansikte mot ansikte. Bloggen har blivit en avstjälpningsplats för min negativa hjärnhalva, var jag kan dumppa alla mina hemskaste och mest onda planer och funderingar!
Många har säkert hört mina extraordinärt onda planer för hur jag skall ta över Finland och bli Finlands diktator. Med ett jätte simpelt men genialt sätt. Jag tänker ju inte skriva om det i det allmänna rummet förstås, jag kan ju annors få motstånd i kampen. Jag har också redan planerat
hur jag skall ockupera Sverige och Norge efter jag har fått tronen. Muhahahaha....

There was a King, Evil King who dreams the wickedest of dreams...

Jahas... Nokia har tydligen börjat reklamera på spotify märkte ja nyss...
Jag låvar er! Om jag någonsin blir diktator över norden, skall alla spotify reklamer försvinna!

Rain for 27 days

Hela dagen kändes så jätte bra. Den var så underbar och allt gick som jag hade planerat.
Men när jag stannade upp för att tänka och minnas rasade mitt humör från 100 till 0.
Jag började minnas hurdant liv jag levde före gymnasiet. Ja, det livet var så mycket mer annorlunda. Jag hade helt andra vänner, vi var vilda och dumma. Inte alls stress inför skola eller annat skit då. Man bara levde sitt liv och "chilla" och härjade. Men tiden är en jävel, den löper skit snabbt och för evigt, bara framåt.
Jag saknar de tiderna och vännerna. Men nu håller man på att bli vuxen och man måste skapa nya relationer. Stressen blir allt värre, livet bara mer enformigt och varva ner kan man nästan bara med alkohol. Också det att mitt hår försvann fick min identitet på något sätt att andras.
Som ett nytt kapitel i livet. Ett kapitel som värkar väldigt tråkigt och enformigt. Fanfanfan...

Reticfy

Då är det dags för en blogg updatering igen då.
Ja, dagen efter jag skrev mitt senaste inlägg blev jag dramastiskt insjuknad i någon sårts
flunssa liknande sjukdom. Om det var det kännda och räddsla väckande H1N1 viruset det vet vi
ej ännu. Under någon kall natt förra veckoslutet måste den ilskna virusbacillen ha åkt ner
i min hals, högstantagligen med en klunk öl.

Jag vaknade på söndagen med en himla hosta och jag kände mig yr.
På måndagen låg jag bara på soffan och mådde illa. Kroppstemperaturen hadde
gått upp till närmare 40 grader.
Nja, så gick det till nästan hela veckan tills idag när jag vaknade frisk och pigg.

Jag är oerhört förbannad på den lilla söta virusbacillen som har kränkt min kropp.
Tack vare den har jag inte lyckats spela gitarr en ända gång under hela veckan.
Igår känndes det som om jag skulle ha hållit i en gitarr för första gången.

DAMN YOU VIRUS!

Ruine

Trött, färdig, utmattad, illa mående, hungrig...
Alla dessa ord beskriver mitt tillstånd nu. Både fysiskt och psykiskt.
Jag har inte sovit på närmare 40 timmar, jag har druckit en hel del alkohol och har knappt ätit någonting, sedan skolmaten på fredagen. Jag är helt vilse i min egna kropp.

Jag har inte heller varit hemma knappt alls. På fredagen började jag firandet med att öppna en flaska mellan öl klockan 13:30. Sedan åkte jag till lappträsk där jag vakade hela natten, tills jag åkte tillbaka till lovisa på lördag mårgonen. Sedan snabbt hem och åt en liten portion och sedan på kalas.

Från kalaset åkte vi sedan till lovisa för att gå på en hel del bensinmackar och tog lite biira.
Jag ville gå på skolans 100-års jubileum. Jag tvivlade länge men kom till slutsatsen att jag endå skulle gå och ta en snabbt titt. Det var det lamaste jag någonsin sett...
Okej, vad kan man förvänta sig då? Vad gnäller jag...
Mitt fysiska och psykiska tillstånd var nog inte i skick för att gå omkring där och se sofistikerad ut. Jag blev snabbt uttråkad och blev erbjuden skjuts hem. Jag tackade gärna ja för det tillfället.

Här sitter jag, tänker på att det ändå vorit kul att stanna kvar på festen... Men alla omständigheterna stred imot mig än en gång. Jag märker att jag börjar frysa om fötterna.
Jag hör röster ifrån vardagsrummet. Pappa har en trevlig svensk gäst.

Jag tror jag nu tar och släpar min slappa kropp mot köket och hämtar lite käk och eventuellt socialiserar lite med mina föräldrar och gästen.

Falling snow

Dagen är över och mörkret drar sitt täcke över himelen, när jag kommer hem och sätter mig ner vid datorn. Faktiskt åt jag en middag bestående av kyckling, ris och lite röd tabasco före jag slog ner mig vid webben.
Dagens tema på jubileumveckans mårgonsamling var internet. En bonde från Lappträsk påstod att all samhällig service i framtiden skulle förflyttas in i webbens underbara värld. Jag fick en lite negativ impuls mot nätet när jag lyssnade på vad talaren hade att säga. Ja, lite knäpp kanske killen var men endå fick han mig att tänka på hur överdrivet internet har blivit. Tanken bröts.... Jag kunde inte koncentrera mig. Jag var jätte sugen på en cigarret.

Dagens tankar har varit utspridda och svåra att få tag på.
Lik ett glas som fallit i golvet. Svårt att samla och pussla ihop bitarna.
För att få ihop en enda lite djupare tanke har jag fått kämpa och koncentrera mig.

När jag tittar ut ur fönstret i mitt rum ser jag att mängden snö har ökat rejält.
Dagens cigaretter har inte direkt varit någon njutning. För det första har jag varit tvungen att tigga cigaretter av mina bekanta för jag har själv slut på rullpapper. För det andra har det varit en lindrig snöstorm hela dagen.

Pepparsåsen bränner ännu på mina läppar...
Jag lyssnar på musik som få förstår sig på...
Min hjärna försöker hitta en länk mellan musiken och en vision.
Jag slukas in i en musikvideo i mitt egna huvud.
Någon skriker av tortyr i bakgrunden och ljud som påminner tv-sprakande rullar från höger till vänster. Vatten droppar... En mjuk manlig röst som talar något oförståerligt... En stund tystnad och sedan en spotify reklam.

My first hallucination...

Nu har Juni kommit till den punkten i hans liv var han har beslutit sig för att börja blogga.
Han har en del vänner som har hållit på en stund och har en tid själv pantta på att börja med skiten. Nja här sitter han nu i mörkret och lyssnar på spotify medan han skriver sitt första inlägg.

Ja, Det var faktiskt en fachinerande tyst stund inne i mitt huvud ikväll.
Även fast bilstereon pumppade för fullt ut en massa trendiga, meningslösa poplåtar.
Där satt jag på baksätet och tittade ut ur den dimmiga bakrutan.
Lovisas centrum med dess lampor och ljus virade förbi undertiden som mina tankar flödde längs
hjärnans närver och slingror.

Tankarna gick och tiden stannade upp.
Jag tenkte mycket på framtiden. Mårgondagen... Nästa vecka... Nästa år....
Vad hämtar tiden med sig?
Ja man får ju hoppas på mycket men man får inte falla för att börja tro på sina förhoppningar.
Det kan resultera i en situation som är lik en liten hallucination, var psyket sjunker ner i förhoppningarna och personen börjar leva i sin egna värld.

Det är detta tillstånd jag har varit med om allt för många gånger.
Man börjar tro på sina egna förhoppningar men när man äntligen blir riven ner mot jordens yta, slår det ner en så hårt att man inte längre kan hantera situationen.

Jag pustade hastigt bårt tankarna och drömmarna när vi kommit förbi kyrkan och fortsatte mot
matbutiken.
Jag klev ut ur bilen och tände en cigarret. Jag kastade fimpen i marken och steg på den glödande ändan fastän det var på våt asfalt. Jag klev tillbaks in i bilen

En del onödiga ljud och konverastioner slungades ut ur munnen medan vi åkte runt i slaskiga vädret. Det var så ruskigt kallt och skitigt.
Såna här dagar är de värsta jag vet. Jag ville stanna kvar i bilen en stund till...

Mina tankar börjar rulla igen. Som på ett löpande band... Som lådor med ord som kastas in i hjärnan som måste tänkas på före man får följande låda.
Plötsligt märker jag att bilstreron spelar en låt som har en bekväm melodi.
Även fast låtens genre var något jag normalt inte gillar. Först värmde melodin mitt sinne, sedan
började jag notera låtens text. Det var en lite sorglig text. Försökte hitta låten genom att googla ett antal gånger men fann inte låten.

Nu har spotify redan spelat igenom en heldel låtar på min playlist.
Dagens playlist går under namnet Psychedelic. En ganska intressant playlist...
Det är igen musik som folk inte kanske vet att jag gillar. För det mästa innehåller den electronic industrial/EBM. Den här typen av musik aktiverar delar av mitt psyke som jag normalt inte använder... Svårt att beskriva det...

Men nu är det dags för mig att avsluta min första blogg.