Ruine

Trött, färdig, utmattad, illa mående, hungrig...
Alla dessa ord beskriver mitt tillstånd nu. Både fysiskt och psykiskt.
Jag har inte sovit på närmare 40 timmar, jag har druckit en hel del alkohol och har knappt ätit någonting, sedan skolmaten på fredagen. Jag är helt vilse i min egna kropp.

Jag har inte heller varit hemma knappt alls. På fredagen började jag firandet med att öppna en flaska mellan öl klockan 13:30. Sedan åkte jag till lappträsk där jag vakade hela natten, tills jag åkte tillbaka till lovisa på lördag mårgonen. Sedan snabbt hem och åt en liten portion och sedan på kalas.

Från kalaset åkte vi sedan till lovisa för att gå på en hel del bensinmackar och tog lite biira.
Jag ville gå på skolans 100-års jubileum. Jag tvivlade länge men kom till slutsatsen att jag endå skulle gå och ta en snabbt titt. Det var det lamaste jag någonsin sett...
Okej, vad kan man förvänta sig då? Vad gnäller jag...
Mitt fysiska och psykiska tillstånd var nog inte i skick för att gå omkring där och se sofistikerad ut. Jag blev snabbt uttråkad och blev erbjuden skjuts hem. Jag tackade gärna ja för det tillfället.

Här sitter jag, tänker på att det ändå vorit kul att stanna kvar på festen... Men alla omständigheterna stred imot mig än en gång. Jag märker att jag börjar frysa om fötterna.
Jag hör röster ifrån vardagsrummet. Pappa har en trevlig svensk gäst.

Jag tror jag nu tar och släpar min slappa kropp mot köket och hämtar lite käk och eventuellt socialiserar lite med mina föräldrar och gästen.