Who is real?

Jag vet inte mer riktigt vad jag ska göra i den här hela jävla röran.
Jag känner mig så tom.
Så tom.
Idag har jag kommit fram till hur jävla ensam jag egentligen är. Mina två bra nyktra vänner fyttar till borgå.
Resten av gänget kan jag inte lite på. Ingen är lojal mot mig längre, Och få årkar ens svara när man tar kontakt.

Jag är inte bara ensam på relationsidan men också jätte ensam med vänner. Jag känner att dom som spelar vänner är bara med mig när man få ut nått av mig, dom två ändå som jag kan räkna på är långt i från och sen blir det igen att jag hängar med narkomaner.

Mitt gamla liv va så mycket bättre men Sofie kidnappade alla mina vänner också.
Jag beskyller inte henne för det, det bara gick så.
Så nu i slut ändan är jag bara ett ihåligt människoskal som egentligen ingen ens på fler dagar ringer åt.

Jag kan inte ens röra på mig nu när min bil pajade totalt. Så är fast i Tessjö på vardagarna i allafall.
Jag har bara mig själv och jag som sällskap. Och det är inte hälsosamt. Därför har ja käkat så jävla mycket benzo att man årkar ha tråkigt på dagen.

Och det är massor med tvekan i mitt huvud just nu. Vad är det som stämmer. Vem tycker vad om mig och vad jag själv tycker om mig. Jag kan inte längre lita på saker som har pratats åt mig på 4 år och. Eller jag bara tvekar. Men att leva i konstant tvekande, ensamhet och sjuk känsla av bedrägeri gör mig galen.

Jag vill bara göra socialtsjälvmord, försvinna härifrån och fast flytta till hallsta. Men det är så mycket som kedjar fast mig i Lovisa.

Nej vittu påriktit nu börjar de bli för myky ja behöver bentzon å en näve av dom. Sofie skulle klockan 8 på morgon hämta åt mig. Hoppas tiden går fort.  Måste domna mig nu. En typ som är addicted till benzon är skyldig mig två skivor diapam och några xanor och hans deadline är idag så hoppas han fan får ordnat det nu för nu för i helvete behöver jag det.

Och det värsta av allt är att det här inte är en psykos! Jag vorde lättade om det här var en psykos. Men det här är the fucking reality! And I have to fucking deal with it. Jag försöker såva en stund före Sofie kommer om det skulle hjälpa.

Loser/Winner

Fuck off gamla juni. Hur kan ja ha vari så barnslig

Emotional emotions

Jag har idag tagi en ganska stor dos amfetamin, 23 10mg diapam, 20mg oxycodon och 100mg metadon.

Jag har första gången på nån månad igen tagit amfetamin. Jag har käkät ungefärligen 10-15  diapam eller xanor varje dag hela den här veckan.

Måste prata med läkaren nästa torsdag om att höja min bentzodiazepin mängd så jag klarar mig med egna mediciner.

Men jo. Jag har börjat få blandade känslor igen om Sofie... På ett sätt saknar jag henne och skulle vilja att vi fortfarande skulle sällskapa men sen andra sidan så är jag rätt sårad över vad som hon gjorde mot mig. Och jag vet att det är omöjligt att vi finner varann igen. Eller så tror jag.
Jag vet innerst inne att hon inte var lojal mot mig men jag älskar henne fortfarande.

Men jag har haft relationer med andra kvinnor... Men det är bara lite tröst.
Jag skulle nu vilja hitta någon kvinna som skulle acceptera det att jag är på korvaushoito och jag skulle sluta skjuta metadon på veckosluten och sluta med olagliga helt. Jag vill hitta någon som förstår mig och kan begripa vad som rör sig i mitt huvud. Och det kan jag säga att inte är lätt!
Det finns knappt någon sådan kvinna och jag kommer väl vara ensam resten av mitt liv.
Men jag saknar så att bli rörd av en kvinna och känna mig älskad. Men som sagt mycket svårt att hitta någon som accepterar mig som jag är. Men om jag råkade hitta någon så är jag färdig att ändra mina vanor och sluta injicera.

Det måste jag faktiskt göra annors också. Före juni har socialen låvat att jag ska få plats på rehabiliterande arbetsverksamhet. Dvs. att jag jobbar högst 4 dagar i veckan 6 timmar. Och jag skulle tjäna 700-800e i stöd. Så sen när jag börjar med det kan jag äntligen börja leta efter en lägenhet i Lovisa.

Har börjat med skytte hobbyt på allvar nu. Jag sitter och skjuter 45min varje dag. Har beställt idag en gas-driven pistol och massor med .22 kalibers kulor till mitt stora gevär.

Men jag har något att se fram emot imorgon. Imorgon kommer Sofie på kaffe och hon ska ge maskmedicin åt misse. Sen kommer en väninna senare. Och kanske en tredje väninna kommer också men det är oklart. Så har iallafall mycket positiv verksamhet imorgon.

Sen när jag får jobb och lägenhet så måste tyvärr min kära misse bli hemma hos mamma i tessjö. Det hat redan blivit hennes hem och mamma trivs så jätte mycket med misse. Men jag kommer och hälsa på varje dag.

Beroende på om min väninna från Helsingfors kommer imorgon så blir det svamp fest hos min polare. Jag och tre andra killar ska ta och käka lite magic mushrooms. Ska bli kul.

Aiju det glömde jag nämna. Jag blev misshandlad med en sten rakt i ansiktet och huvudet. Jag blev lockad till en fälla och två killar attackerade mig och jag vet egentligen inte varför. Så jag ser förfärlig ut i ansiktet. Så det blir nog ingen napp på natt klubben gällande kvinnosällskap.

Annors så mår jag helt okej så länge jag får rejäl dos benzon. Utan benzon blir jag otroligt sjuk i kroppen och psykiskt helt nere. Så hoppas verkligen att läkaren kan dubbla min dos benzon så att jag inte behöver lägga min sista pengar på olagliga benzon. Jag blir inte ens berusad av dom längre. Jag kan käka 30 10mg diapam och ingen skulle märka på mig att jag har tagit något. Så jävligt höga toleranser har jag.

Men men, hoppas sakerna nu börjar rulla så jag kan fortsätta med mitt liv!