All my heroes are dead now. At least one of them...

En av de jag respekterade mest av alla. Eller en av de två. Har jag förkastat helt nu. Men han spökar i mitt liv ennu. Jag vet inte kommer elden släckas, eller sprängs det mycket hårt mellan oss... Eller mer kommer han bara försvinna eller expolderar han sen. Han är mycket ostabil. Men som tur är en av dem kvar. Starkare än någonsin. Och jag vet att hon ser efter mig där ute och är nu dubbelt starkare och mycket har jävligt mycke mer skyddsinstinkt mot mig. Har ennu en hjälte kvar i den här världen. Hopp kvar för den här världen. Och hon är min skyddsängel... Men den kropp av den andra, vars personlighet och ande har helt försvunnit, och all min respekt har försvunnit mot honom, hänger kvar i knutarna och spökar i mitt huvud. Och det fyller mig med ångest. Varje gång jag ser hans nummer på rutan, blir jag tveksam och får ångest. Någon gång svarar jag och imellan svarar jag inte. Nu har jag inte svarat. Han har skitit allt, jag vill inte bli ner dragen med honom. Jag har endå mycket kvar att leva för...


I guess you lived your life
Like a loaded shotgun
You thought that your choice
Was no choice at all
I wanted to be just like you
All of my heroes are dead now
Left me here
In this wasted ghost town

Yeah - your exit had such charm
And you - you ran a fortune
Through your arm
You lived your life like
A molotov cocktail
Always set to explode
Behind the veil
I wanted to be like you