Jag känner inte längre igen mig. Igen. Alla perspektiv och olika vinklar av mitt liv känns nu konstiga. Var är jag? Vad gör jag? Hur var när med vem. Wtf? Wtf? Jag tror jag flippar snart. Det ända som snurrar runt i huvudet är bilden på mig när jag springer i ett kraschat helsingfors med en röd tegelsten i handen... Fri som en fågel. Springer mot ljuset.
punainen tiili kädes, sinä vapauteesi juokse.
välil maan ja taivaan raha menee rahan luokse.
alas kapitalismin kahleet, näin unessani enteen.
elä aatteidesi puolesta, vedä vielä kerran henkee.
perjantai 31. joulukuuta 2010
keskiviikko 29. joulukuuta 2010
Polisen dom
Dom säger stop i lagens namn och, vem är du?
Dom ska kolla mina fickor och kolla min lur.
Fråga mig hur, fråga mig när, fråga vad jag gjorde där.
Men spelar det nån roll när jag själv har full koll?
Knega, nio till fem,taggar hem meckar upp den,
Softa sen , redan slut på fem.
Men vad spelar det för roll när den växer i mitt hem?
Prisa (Yaah), den heliga örten.
När vi samlas alla bröder se till att toppen glöder från norr till söder och
öst i väst.
Alla vet vi att örten läker bäst från bushman i Afrika, till vit Europe.
Dom ska kolla mina fickor och kolla min lur.
Fråga mig hur, fråga mig när, fråga vad jag gjorde där.
Men spelar det nån roll när jag själv har full koll?
Knega, nio till fem,taggar hem meckar upp den,
Softa sen , redan slut på fem.
Men vad spelar det för roll när den växer i mitt hem?
Prisa (Yaah), den heliga örten.
När vi samlas alla bröder se till att toppen glöder från norr till söder och
öst i väst.
Alla vet vi att örten läker bäst från bushman i Afrika, till vit Europe.
Ympäri tullaan, yhteen mennään
http://www.youtube.com/watch?v=f7Fq1Z4Vhjk
Pikku-Keke suoraan Priskan kerrostaloista
about heikin lätkää kerran viikossa Mikolta poistaa
myy sen kadulla, tienaa parikyt prossaa
koko pienen ikänsä taloudellisessa ahdingossa
yks broidi kuoli, toinen kai sittaa linnas
Keke vetää röökii ja kelaa miks koulusta pinnas
anna kaikki koululle, ei se takas mitään anna
anna Kekelle satanen, saat takas kaks grammaa
samanlaisii äijii asuu ympäri Suomen
ryöstää pienempii et sais täytee oman pienen suonen
sekasin päästä eikä ota mitään vakavasti
Keke pääs Roihikasta jopa Keravalle asti
nyt vapaana ettii sitä vitun vasikkaa
pelasti oman nahkansa nytte himassaan sittaa
bissee kippaa, mutsillensa itkee
Keke ei vuodata kyynelii, on se edelleenkin sitkee
Pikku-Keke suoraan Priskan kerrostaloista
about heikin lätkää kerran viikossa Mikolta poistaa
myy sen kadulla, tienaa parikyt prossaa
koko pienen ikänsä taloudellisessa ahdingossa
yks broidi kuoli, toinen kai sittaa linnas
Keke vetää röökii ja kelaa miks koulusta pinnas
anna kaikki koululle, ei se takas mitään anna
anna Kekelle satanen, saat takas kaks grammaa
samanlaisii äijii asuu ympäri Suomen
ryöstää pienempii et sais täytee oman pienen suonen
sekasin päästä eikä ota mitään vakavasti
Keke pääs Roihikasta jopa Keravalle asti
nyt vapaana ettii sitä vitun vasikkaa
pelasti oman nahkansa nytte himassaan sittaa
bissee kippaa, mutsillensa itkee
Keke ei vuodata kyynelii, on se edelleenkin sitkee
torstai 23. joulukuuta 2010
Some deny and search for things that never come around
Do I feel like a fool?
The places I have ran to all my life have disappeared
And I owe this all to you
I'm feeling like I'm sinking
And nothing's there to catch me, keep me breathing
What do I have to do?
Why can't this hurt be through?
I'm going head-on to something
I know I will fail
The last thing I would like to do before I go away
is cry there next to you
Cry and talk about the good old days and where they've gone
And now how much I hate you
Do I feel like a fool?
The places I have ran to all my life have disappeared
And I owe this all to you
I'm feeling like I'm sinking
And nothing's there to catch me, keep me breathing
What do I have to do?
Why can't this hurt be through?
I'm going head-on to something
I know I will fail
The last thing I would like to do before I go away
is cry there next to you
Cry and talk about the good old days and where they've gone
And now how much I hate you
lauantai 18. joulukuuta 2010
Pohjalla
Under denna vecka har jag nu märkt att det är svårare än jag trodde. Men också att jag definitivt nu är tvungen att dra ut mig från detta skit om jag ennu vill komma ut som en frisk människa. Nu börjar dessa problem bli stora berg och det finns helt enkelt ingen annan utväg än att helt och hållet ta sig ut ur dessa krätsar.
Ikväll var det sista droppen. Jag förstår nu hur det här dominerar mitt liv. Och hur jävla mycket problem man får från varje jävla håll.
Ikväll var det sista droppen. Jag förstår nu hur det här dominerar mitt liv. Och hur jävla mycket problem man får från varje jävla håll.
keskiviikko 15. joulukuuta 2010
Brush the dust away
Jag har två människor nu för tillfället som betyder otroligt mycket för mig.
Den ena är en kvinna och den ena är en man. Den kvinnliga har ja kännt lite längre men inte dock länge heller. Mannen har kommit med först nyligen.
Det som är underligt, hur dessa människor har kommit att betyda mer än barndoms vännerna? Men i allafall.
Kvinna är alltid som ett moraliskt stöd för mig! Okej, kanske ibland vi inte är så allvarliga och det ser ut som om vi bara är vanliga tonåringar som springer omkring på stan. Men bakom det som inte alla ser ligger det timmatal med vuxna och allvarliga konversationer. Den ena lyssnar och andra berättar. Den andra försöker förstå och ge de bästa råd man kan ge. Hon är verkligen en person jag inte vill att ska bli besviken osv... Jag skulle villa vara den bästa möjliga Jonathan för henne. Alltså mig själv, vilket jag för det mästa har varit också. Men ibland dock har jag och mina dåliga vanor kanske inte vari så bra. Men fel går att fixas och det går alltid att förbättra på saker. Även sig själv.
Manliga personen ifråga är lika djupt nere i skiten som jag själv. Det är kanske det som gör att vi förstår varann så bra. Som många kanske skulle kunna tro så är det faktiskt inte så att vi bara sitter omkring dagarna i endan och "Knarkar hjärnan ur skallen". Okej sådant har före kommit, men för det mesta sitter vi hemma hos honom, tar det lugnt, spelar och pratar. Vi pratar inte bara manliga saker utan också väldigt känsloladdade saker. Och det känns som om vi skulle stöda varann på ett sätt som just nu behövs. Vi är inte längre bara "kompisar" utan vi har blivit vänner. På riktigt kort tid. Han respekterar och ser på mig på ett sätt ingen anna ser. Och jag ser honnom också. Men det som nu är viktigt är att vi både tillsammans försöker lugna ner oss från den här situationen vi båda nu har. Vi båda tycker att vi ska göra det. Och till sammans är det enklare än ensam. Ja han är nu en riktig vän och han håller mig en liten mus i sin hand. Jag menar att han är väldigt rädd om mig och värderar mitt sällskap mycket. Det känns otroligt bra, även nyktert också. Jävligt fint att jag också har en viktig plats, och menar något för någon.
För att ett tag sedan kände jag mig värdelös och tykte inte jag hade någon plats. Det värkade som om alla böt ut mig mot någon bättre och att jag inte helt enkelt var speciell för människor. Det kändes som om jag kunde bli ersatt när som helst. Och jag tror jag faktiskt blev det. Men nu har jag funnit två personer som iallafall har en jävligt stor roll i mitt liv och hoppas jag får vara en del av deras om inte för evigt så i allafal länge det bara är möjligt.
Man blir ner och sönder slagen av världen med jämna mällanrum... Men alltid har jag endå hittat de personer som syr ihop mig.
Lets re-unite and brush the dust away
We think we're in control then we become the things we hate
Lets re-unite and brush the dust away
Den ena är en kvinna och den ena är en man. Den kvinnliga har ja kännt lite längre men inte dock länge heller. Mannen har kommit med först nyligen.
Det som är underligt, hur dessa människor har kommit att betyda mer än barndoms vännerna? Men i allafall.
Kvinna är alltid som ett moraliskt stöd för mig! Okej, kanske ibland vi inte är så allvarliga och det ser ut som om vi bara är vanliga tonåringar som springer omkring på stan. Men bakom det som inte alla ser ligger det timmatal med vuxna och allvarliga konversationer. Den ena lyssnar och andra berättar. Den andra försöker förstå och ge de bästa råd man kan ge. Hon är verkligen en person jag inte vill att ska bli besviken osv... Jag skulle villa vara den bästa möjliga Jonathan för henne. Alltså mig själv, vilket jag för det mästa har varit också. Men ibland dock har jag och mina dåliga vanor kanske inte vari så bra. Men fel går att fixas och det går alltid att förbättra på saker. Även sig själv.
Manliga personen ifråga är lika djupt nere i skiten som jag själv. Det är kanske det som gör att vi förstår varann så bra. Som många kanske skulle kunna tro så är det faktiskt inte så att vi bara sitter omkring dagarna i endan och "Knarkar hjärnan ur skallen". Okej sådant har före kommit, men för det mesta sitter vi hemma hos honom, tar det lugnt, spelar och pratar. Vi pratar inte bara manliga saker utan också väldigt känsloladdade saker. Och det känns som om vi skulle stöda varann på ett sätt som just nu behövs. Vi är inte längre bara "kompisar" utan vi har blivit vänner. På riktigt kort tid. Han respekterar och ser på mig på ett sätt ingen anna ser. Och jag ser honnom också. Men det som nu är viktigt är att vi både tillsammans försöker lugna ner oss från den här situationen vi båda nu har. Vi båda tycker att vi ska göra det. Och till sammans är det enklare än ensam. Ja han är nu en riktig vän och han håller mig en liten mus i sin hand. Jag menar att han är väldigt rädd om mig och värderar mitt sällskap mycket. Det känns otroligt bra, även nyktert också. Jävligt fint att jag också har en viktig plats, och menar något för någon.
För att ett tag sedan kände jag mig värdelös och tykte inte jag hade någon plats. Det värkade som om alla böt ut mig mot någon bättre och att jag inte helt enkelt var speciell för människor. Det kändes som om jag kunde bli ersatt när som helst. Och jag tror jag faktiskt blev det. Men nu har jag funnit två personer som iallafall har en jävligt stor roll i mitt liv och hoppas jag får vara en del av deras om inte för evigt så i allafal länge det bara är möjligt.
Man blir ner och sönder slagen av världen med jämna mällanrum... Men alltid har jag endå hittat de personer som syr ihop mig.
Lets re-unite and brush the dust away
We think we're in control then we become the things we hate
Lets re-unite and brush the dust away
maanantai 13. joulukuuta 2010
Elämä vitsi, kuolema nauru.
Vai onko? Ehkä tää elämä ei sittenkää ole vain vitsiä. Pitäskö ehkä aloittaa se eläminen, illuusiossa elmäisen sijaan? Meh, kait se on pakko. Kai se on pakko myöntää nyt. Tällä kertaa tais taas mennä liian pitkälle.
Kunnon poika
Vänner är viktiga. Fick idag pratat ut en hel del skit med en ny men väldigt god vän.
Riktigt skönt att få ut det som pressat mig.
Riktigt skönt att få ut det som pressat mig.
lauantai 11. joulukuuta 2010
Haista vittu normikansalainen
Fann den bästa beskrivningen på finska norm-människan.
Määritelkää mulle teiän mielestä normikansalainen. Mun mielestä se on se oravanpyörä-olli joka aamulla klo 07.00 herää, lähtee duuniin, puurtaa koko päivän eikä välitä mistään muusta kuin rahasta ja kaukosäätimestä. Kaikki mukavuudet pitää olla, oma kotihan on se koko maailma. Iltalehti on raamattu, uutisista kuulee kaiken tarvittavan. Kaikki epämääränen ja itsensäkaltaisista ihmisistä poikkeava käytös on vitun outoa ja sellaisia ihmisiä tulee katsoa hyvin pitkään päästä varpaisiin. Pomo on Jumala. Pomo sanoo mikä on parasta. Pomoa totellaan. Ja koska ei ole mitään uskoa mihinkään muuhun kuin rahaan, uskoo tämä yhteiskunnan tukipilari että kyllä meidät on Jumala luonut ja Jeesus Kristus on hänen poikansa. He ovat pelastus ja paimen. Kaikki mitä koulussa opetettiin, on elämäni kartta. Siellä opittiin kaikki tärkeä.
On vaimo, 2 lasta, koira ja vittu se farmari. Siinä on Ollin omaisuus ja onnellisuus. Tosiasiassa nää vitun runkkarit istuu sit viikonloppuna yökerhossa kun vaimo on lomilla ja lapset hoidossa, firman sakkia messissä yritetään pokaa jotain 18v neitejä messiin. Hääsormukset otetaan pois,sehän oli vaan lupaus kirkossa ja avioeroja tapahtuu joka päivä.
Vittu et mua kuvottaa tollaset ihmiset. Ei siinä siis mitään, jokanen taaplaa omalla tavalla ja jokainen on onnellinen siitä mistä nyt itsensä onnelliseksi saa, mua tollanen ei mitenkään säväytä.
Onnellisuus on olla onnellinen siitä että sä olet sellainen kun sä oot. Se että voi usein olla ns ylpeä teoistaan/itsestään.
~ Growy - Psyvault.
Jag är av precis samma åsikt som skribenten. Det jag mest hatar är normbefolkningen i landet. Det är så hemskt att tänka att jag skulle borde bli sådan. Jag hoppas verkligen att jag inte kommer bli på det viset.
Mest hatar jag nog endå ungdomar, som tror sig vara jävligt speciella, men endå är alltid går hem till babylonmamma och frågar pengar för nya mode jeans. De inbillar sig att de är stora rebeller som strider mot systemet och att de är speciella individer när dom för ut köpt en vinflaska från alko, men sist och slutligen har systemet bara lurat dessa ungdomar och deras pengar faller i statens monopol-plånbok. Till sist blir de som sina föräldrar.
Jag hatar det så jävla mycket. Alla jävla högstadie-elever som tror att världen krätsar runt deras mopeder och sin 6pack på veckoslutet. De tror att de har sett livet när de har stått vid knackorvskiosken klockan 11 på kvällen. Jag kan inte säga att jag inte har varit likadan, men jag har nog inte uppnått lika hög nivå i idiotism som dagens högstadie-elever.
Ungdomarna i min ålder då? De flästa tror de kan kritsiera mitt sätt att leva. De tror sig vara bättre än jag. De tror så här för att de gör saker som man "ska" göra, som t.ex. Få bra resultat i skolan, senare söka in till tredeje stadiets studier, gå militären, dricka alkohol måttligt på veckosluten och köra pappas dyra bil.
För att saken är på det här viset, har jag tappat intresset för min skola totalt. Jag har ingen lust att hänga omkring med dessa människor. Jag har fattat hur jävla korkade dom är och hur instängda de är. De begränsas av normer. Också en hel del som jag kallar vänner är precis likadana. Jag har inte haft lust att umgås med dom längre. Okej, de har sitt sätt och jag har mitt sätt. Men jag tycker endå det känns skit för mig, när de sitter och tjafsar åt mig hur mitt sätt att leva är "dåligt" och när de sitter och tycker synd om mig. Vad fan? Har jag bett om detta? Nej? Låt mig vara som jag är. Jag blir bara mer deprimerad över att se hur mina vänner blir en efter en blir oravanpyörä-olli. Ja visst dom får ju själv välja, men försök inte tvinga mig till samma. Föreslå inte ens det för mig, jag ser det nästa som sårande. Har jag inte nu redan i flera år gjort klart, eller hela mitt liv gjort klart åt min omgivning, att jag bryr fittan i att följa normer...
Määritelkää mulle teiän mielestä normikansalainen. Mun mielestä se on se oravanpyörä-olli joka aamulla klo 07.00 herää, lähtee duuniin, puurtaa koko päivän eikä välitä mistään muusta kuin rahasta ja kaukosäätimestä. Kaikki mukavuudet pitää olla, oma kotihan on se koko maailma. Iltalehti on raamattu, uutisista kuulee kaiken tarvittavan. Kaikki epämääränen ja itsensäkaltaisista ihmisistä poikkeava käytös on vitun outoa ja sellaisia ihmisiä tulee katsoa hyvin pitkään päästä varpaisiin. Pomo on Jumala. Pomo sanoo mikä on parasta. Pomoa totellaan. Ja koska ei ole mitään uskoa mihinkään muuhun kuin rahaan, uskoo tämä yhteiskunnan tukipilari että kyllä meidät on Jumala luonut ja Jeesus Kristus on hänen poikansa. He ovat pelastus ja paimen. Kaikki mitä koulussa opetettiin, on elämäni kartta. Siellä opittiin kaikki tärkeä.
On vaimo, 2 lasta, koira ja vittu se farmari. Siinä on Ollin omaisuus ja onnellisuus. Tosiasiassa nää vitun runkkarit istuu sit viikonloppuna yökerhossa kun vaimo on lomilla ja lapset hoidossa, firman sakkia messissä yritetään pokaa jotain 18v neitejä messiin. Hääsormukset otetaan pois,sehän oli vaan lupaus kirkossa ja avioeroja tapahtuu joka päivä.
Vittu et mua kuvottaa tollaset ihmiset. Ei siinä siis mitään, jokanen taaplaa omalla tavalla ja jokainen on onnellinen siitä mistä nyt itsensä onnelliseksi saa, mua tollanen ei mitenkään säväytä.
Onnellisuus on olla onnellinen siitä että sä olet sellainen kun sä oot. Se että voi usein olla ns ylpeä teoistaan/itsestään.
~ Growy - Psyvault.
Jag är av precis samma åsikt som skribenten. Det jag mest hatar är normbefolkningen i landet. Det är så hemskt att tänka att jag skulle borde bli sådan. Jag hoppas verkligen att jag inte kommer bli på det viset.
Mest hatar jag nog endå ungdomar, som tror sig vara jävligt speciella, men endå är alltid går hem till babylonmamma och frågar pengar för nya mode jeans. De inbillar sig att de är stora rebeller som strider mot systemet och att de är speciella individer när dom för ut köpt en vinflaska från alko, men sist och slutligen har systemet bara lurat dessa ungdomar och deras pengar faller i statens monopol-plånbok. Till sist blir de som sina föräldrar.
Jag hatar det så jävla mycket. Alla jävla högstadie-elever som tror att världen krätsar runt deras mopeder och sin 6pack på veckoslutet. De tror att de har sett livet när de har stått vid knackorvskiosken klockan 11 på kvällen. Jag kan inte säga att jag inte har varit likadan, men jag har nog inte uppnått lika hög nivå i idiotism som dagens högstadie-elever.
Ungdomarna i min ålder då? De flästa tror de kan kritsiera mitt sätt att leva. De tror sig vara bättre än jag. De tror så här för att de gör saker som man "ska" göra, som t.ex. Få bra resultat i skolan, senare söka in till tredeje stadiets studier, gå militären, dricka alkohol måttligt på veckosluten och köra pappas dyra bil.
För att saken är på det här viset, har jag tappat intresset för min skola totalt. Jag har ingen lust att hänga omkring med dessa människor. Jag har fattat hur jävla korkade dom är och hur instängda de är. De begränsas av normer. Också en hel del som jag kallar vänner är precis likadana. Jag har inte haft lust att umgås med dom längre. Okej, de har sitt sätt och jag har mitt sätt. Men jag tycker endå det känns skit för mig, när de sitter och tjafsar åt mig hur mitt sätt att leva är "dåligt" och när de sitter och tycker synd om mig. Vad fan? Har jag bett om detta? Nej? Låt mig vara som jag är. Jag blir bara mer deprimerad över att se hur mina vänner blir en efter en blir oravanpyörä-olli. Ja visst dom får ju själv välja, men försök inte tvinga mig till samma. Föreslå inte ens det för mig, jag ser det nästa som sårande. Har jag inte nu redan i flera år gjort klart, eller hela mitt liv gjort klart åt min omgivning, att jag bryr fittan i att följa normer...
perjantai 10. joulukuuta 2010
Paja-aja-tukset
Oon suuren osan päivästä sängyn alla, koska siel on mun stash.
Koska ulkon mua pelottaa, siks lukkiudun sisään.
Viina masentaa, ja sillon palaa häsh,
mut se pelottaa mua, ja mun on pakko dokaa lisää.
Keskiluokan pentu on nyt whitetrash,
enkä millään haluis pettää mun äitii ja isää,
siks mul on mun pennit, ja niil on niiden cash.
Mä en tarvii niiden apuu, vaik oon miten blrgdgfh
~Pyhimys
Koska ulkon mua pelottaa, siks lukkiudun sisään.
Viina masentaa, ja sillon palaa häsh,
mut se pelottaa mua, ja mun on pakko dokaa lisää.
Keskiluokan pentu on nyt whitetrash,
enkä millään haluis pettää mun äitii ja isää,
siks mul on mun pennit, ja niil on niiden cash.
Mä en tarvii niiden apuu, vaik oon miten blrgdgfh
~Pyhimys
tiistai 7. joulukuuta 2010
December
December suger. Ny period börjar men har en massa ogjorda arbeten från förra perioden.
Tungt och fittigt. Jag har bara lust att sluta gå i skolan. Jag får inte tag i de lärare som jag borde, jag har oskrivna prov och en hel hög med uppgifter ogjorda. Fuck this shit, betyget jag fick idag var inget skönt för ögat.
Och dessutom snöar det så in i helvetet. Fittigt väder. Vill bort från Finland.
Tungt och fittigt. Jag har bara lust att sluta gå i skolan. Jag får inte tag i de lärare som jag borde, jag har oskrivna prov och en hel hög med uppgifter ogjorda. Fuck this shit, betyget jag fick idag var inget skönt för ögat.
Och dessutom snöar det så in i helvetet. Fittigt väder. Vill bort från Finland.
perjantai 3. joulukuuta 2010
Ei pysty
"Nouse jo ylös" ei pysty
"Oot sä menos duuniin?" ei pysty
"Siivoisit joskus" ei pysty
"Mee käymään lääkäris" ei pysty
"Hanki joku harrastus" ei pysty
"Nauttisit elämäst" ei pysty
"Vedä ittes narunjatkoks" ei pysty
"No tekisit ees jotain" ei pysty
Taas yks näit päivii,
millä ei oo mitään välii.
Kävi miten kävi, mä kai synnyin häviin?
Konttaan rättiväsyneenä elämäni läpi
"Oot sä menos duuniin?" ei pysty
"Siivoisit joskus" ei pysty
"Mee käymään lääkäris" ei pysty
"Hanki joku harrastus" ei pysty
"Nauttisit elämäst" ei pysty
"Vedä ittes narunjatkoks" ei pysty
"No tekisit ees jotain" ei pysty
Taas yks näit päivii,
millä ei oo mitään välii.
Kävi miten kävi, mä kai synnyin häviin?
Konttaan rättiväsyneenä elämäni läpi
torstai 2. joulukuuta 2010
Tilaa:
Blogitekstit (Atom)