Brush the dust away

Jag har två människor nu för tillfället som betyder otroligt mycket för mig.
Den ena är en kvinna och den ena är en man. Den kvinnliga har ja kännt lite längre men inte dock länge heller. Mannen har kommit med först nyligen.

Det som är underligt, hur dessa människor har kommit att betyda mer än barndoms vännerna? Men i allafall.

Kvinna är alltid som ett moraliskt stöd för mig! Okej, kanske ibland vi inte är så allvarliga och det ser ut som om vi bara är vanliga tonåringar som springer omkring på stan. Men bakom det som inte alla ser ligger det timmatal med vuxna och allvarliga konversationer. Den ena lyssnar och andra berättar. Den andra försöker förstå och ge de bästa råd man kan ge. Hon är verkligen en person jag inte vill att ska bli besviken osv... Jag skulle villa vara den bästa möjliga Jonathan för henne. Alltså mig själv, vilket jag för det mästa har varit också. Men ibland dock har jag och mina dåliga vanor kanske inte vari så bra. Men fel går att fixas och det går alltid att förbättra på saker. Även sig själv.

Manliga personen ifråga är lika djupt nere i skiten som jag själv. Det är kanske det som gör att vi förstår varann så bra. Som många kanske skulle kunna tro så är det faktiskt inte så att vi bara sitter omkring dagarna i endan och "Knarkar hjärnan ur skallen". Okej sådant har före kommit, men för det mesta sitter vi hemma hos honom, tar det lugnt, spelar och pratar. Vi pratar inte bara manliga saker utan också väldigt känsloladdade saker. Och det känns som om vi skulle stöda varann på ett sätt som just nu behövs. Vi är inte längre bara "kompisar" utan vi har blivit vänner. På riktigt kort tid. Han respekterar och ser på mig på ett sätt ingen anna ser. Och jag ser honnom också. Men det som nu är viktigt är att vi både tillsammans försöker lugna ner oss från den här situationen vi båda nu har. Vi båda tycker att vi ska göra det. Och till sammans är det enklare än ensam. Ja han är nu en riktig vän och han håller mig en liten mus i sin hand. Jag menar att han är väldigt rädd om mig och värderar mitt sällskap mycket. Det känns otroligt bra, även nyktert också. Jävligt fint att jag också har en viktig plats, och menar något för någon.

För att ett tag sedan kände jag mig värdelös och tykte inte jag hade någon plats. Det värkade som om alla böt ut mig mot någon bättre och att jag inte helt enkelt var speciell för människor. Det kändes som om jag kunde bli ersatt när som helst. Och jag tror jag faktiskt blev det. Men nu har jag funnit två personer som iallafall har en jävligt stor roll i mitt liv och hoppas jag får vara en del av deras om inte för evigt så i allafal länge det bara är möjligt.

Man blir ner och sönder slagen av världen med jämna mällanrum... Men alltid har jag endå hittat de personer som syr ihop mig.


Lets re-unite and brush the dust away
We think we're in control then we become the things we hate
Lets re-unite and brush the dust away