99 Ways To Die!

Get ready to get shitfaced!
Yepp idag är det nyårsafton... Och jag är ej nykter. Yeah har lyssnat på kära Dave igen hela mårgonen och han får mig igne helt super på reven och på taki-fiilis.

If i see the morning hours
I'll have one more yesterday
Take life from tomorrow
Cause i've burned out my today

If i get up to the top i know
I'll just go back downhill
Gotta' terminal future
And it's time to write my will

Down another glass of courage
And a shot of thorazine

The Dread And Fugitive Mind

Dagens låt. Minns de alla gångerna jag har varit riktigt shitfaced och sjungit denna låt.
Dave Mustaine är min Gud.

Let me introduce myself I'm a social disease
I've come for your wealth leave you on your knees
No time for feeling sorry, I got here on my own
I won't ask for mercy, I choose to walk alone

What's yours is mine and what's mine is mine too
If you shake my hand better count your fingers

What if I do get caught? what if there is no judgment?
If I'm right I lose nothing, if you're right I lose it all
I ought to get caught because I'm doing something wicked
I'm guilty haunted by my fear and the only consequences
Are dread and the fugitive mind

You built walls to protect you so no one will infect you
Pursued by those out there that vanish in thin air
Come a long way to find what you really left behind
You don't know when the end is but it's coming fast

What's yours is mine and what's mine is mine too
If you shake my hand better count your fingers

http://www.youtube.com/watch?v=RVN9_v9NHMQ

Anteeksiantamaton

Tämän päiväisen blogini päätin kirjoittaa suomeksi, niin että eräs ystäväni voisi sen ymmärtää.
Olen tänään, taas jälleen kerran, ollut juomassa. Taas tuli tehtyä se vanha perinteinen legenda madventures matka Lovisaan (paluu rikospaikalle tekemään sama rikos uudestaan). Se sama matka mikä tuli tehtyä kesällä, kun vielä kuuden aikaan aamulla vedeltiin viimeisiä oluita naamariin ennen kuin seitsemältä mentiin paiskomaan duunia. Aivan mahtava fiilis voin sanoa, siis se että kauheassa humalassa tehdään ulkona sateessa töitä.

No oli miten oli. Tämän päiväinen aihe on vanha ystävä joka pari kesää sitten oli jotain paljon enemmän kuin ystävä. Ehkä hän oli jonkin tyyppinen ihastus tai ei. En tiedä itsekkään. Mutta tiedän että hän ainakin avasi silmäni ja opetti minulle monenlaisia elämänviisauksia.
Muistan vieläkin kun keskustelimme ja taustalla soi Mokoman kappale Silmäterä.
Niin, siitä tuli "biisimme". Tai no miten sen nyt ottaa, ainakin itse pidän sitä hänen biisinään.

Hän oli ensimmäinen henkilö (Ja tähän mennessä ainoa) jonka kanssa sain ylös sellaisen siteen että pystyin kertomaan hänelle mitä tahansa. Mikä tahansa mikä painoi mieltäni, sen kerroin hänelle. Myöskin hän kertoi minulle vaikka mitä. Jos sanoisin asian näin. Hän oli pelastava enkelil. Ennen kuin tutstuin häneen olin itsekäs ja tunnevammainen teini. Hän opetti minut hyväksymään tunteita ja opetti minua ilmaisemaan itseäni. Valitettavasti jouduimme molemmat pahoittamaan mielemme kun tämä side ratkesi. Hän ei ollut rakkaus, ei. En rakastanut, vaan ihailin. Mutta silti olin niin hölmö että en pystynyt enään pitämään häneen yhteyttä.

Nyt kun on melkein kaksi vuotta vierähtänyt siitä kun tutustuimme olen hyvin vähän häntä miettinyt. Kuljemme eri teitä ja tuskin usein kohtaamme, mutta toivottavasti vielä jonain päivänä viel tapaamme.
Yksi hänen viisauksistaan tuli kuitenkin tänään mieleen. Sen takia kirjoitankin tätä.
Hän luki minua kuina avointa kirjaa. Hän sanoi minulle kerran "Et ole ikinä yksin mutta silti olet yksinäinen, vaikka ympärilläsi olisi vaikka kuinka paljon ystäviä, tunnet kuitenkin aina yksinäisyyttä". Se on totta. Minulla on paljon ystäviä, ja paljon hyviä sellaisia. Mutta silti olen aina yksin.
Tämä sai minut taas kerrankin ajattelemaan Metallican Biisiä, The Unforgiven II.

What I've felt, what I've known
Turn the pages, turn the stone
Behind the door, should I open it for you?

What I've felt, what I've known
Sick and tired, I stand alone
Could you be there?, 'cause I'm the one who waits for you
Or are you unforgiven too?

Avasin hänelle oveni. Hän ymmärsi minua paremmin kuin kukaan muu.
Odotin aina aivan järjettömästi hänen ääntään, ja se aina tuli. Hän ei ikinä jättänyt, vaan se olin aina minä, joka oli se heikoin lenkki. Vähän se vieläkin sattuu. Mutta minkäs voi kun sanottu mikä sanottu, ja tehty mikä tehty.
Päästin hänet mieleni syvimpiin kolkkiin ja hän oli ehkä ainut henkilö mikä siellä on koskaan selvinnyt. Ja ehkä myöskin ainut joka tulee selviämään? Sitä en vielä tiedä. Toivon että vielä joskus tapaan henkilön joka uskaltaa ja osaa purjehtia mieleni syvissä merissä. Tai kenties olen jo tavannut? En tiedä. Olen taas jotenkin eksyksissä. Mutta tällä kertaa ei ole hänen auttavaa kättä. En voi käyttää hänen ääntään enää kompassina. Minun pitää yksin yrittää selventää asiat ja kahlata läpi tämän synkän talven lumet. Mutta toivon että nämä lumet ovat kesällä menneen talven lumia.
On kummaa että se nainen ymmärsi mieltäni paremmin kuin minä itse...
Haluaisin nytten korjata erästä asiaa. Vaikka olen usein tai melkein aina "yksin", silloin kun minä hänen kanssa keskustelin en ollut. Eli en ole aina ollut yksin.

Lay beside me, tell me what they've done
Speak the words I want to hear, to make my demons run
The door is locked now, but it's open if you're true
If you can understand the me, than I can understand the you.

En ole varma jos minä ymmärsin häntä. Mutta luulisin että ymmärsin. Ehkä se oli yksipuolista, siis että hän ymmärsi minua mutta minä en ymmärtänyt häntä, mutta toivon ainakin että tulkitsin hänet oikein. Muistan myöskin sen kun kännissä hänelle soitin ja laskin hänelle koivuja ja mäntyjä. Sain tänään kuulla tänään eräältä kaverilta ton jutun sen takia muistankin nyt.
Mutta joo... Näkemiin
*Ulvontaa The Burning Redin tapaan*

Run For Cover

Idag har jag för en gångs skull haft en dag som varit både bra och nykter. Fastän mårgonen sket sig ganska fint. Valde att gå till den längre busshållsplatsen för att gå och köpa cigaretter från kiosken. Jag började gå 20min tidigare än vanligt. Jag glömmde igen att kiosken är stängd på måndagar. Där stog jag sen i en halvtimme i kylan och väntade på bussen. Utan cigaretter. Okej, det var inte tillräckligt dåligt ännu. Dåligt blev det först när jag betalade skit dyr buss till lovisa, för att jag råkade stanna upp en snabbturs buss. Sedan till degerby för att träffa en bekant. Timmarna rullade på och det var dags att ta bussen till tessjö för att sedan gå till en vän på kaffe. Där gjorde jag sen igen något jag sällan gör. Sjung karaoke igen...
Helt bra dag och kom nyss hem från en snabbis cigg med en vän.
Dagens fiilis biisi går vid namnet Run For Cover.

Run for cover är Oteps låt ur deras nyaste album Smash The Control Machine.
Gillar Oteps nya songstil. Den är mer koncentrerad på rap-aktig sång med SOAD-aktiga psycho höga toner. Perfect songstil för hardcore nu-metal. Fastän också diggar hennes gamla skit låga growl, som hon använder i låten Warhead vilken jag blev förälskad i förra året. Men hon har inte som tur förkastat låga growlet, hon använder det än i de starka meningarna i låten Run For Cover. Diggar.

you have 7 more seconds to decipher your life
before my tongue becomes a blade & your brain gets sliced
i warned you before, i'm addicted to war
i was preying for armageddon on the day i was born

http://www.youtube.com/watch?v=KoaWNGCPkTY

Just think again

Idag har jag varit helt kanonbakfull. Har supit riktigt hårt igår. Min bakfylla fick jag lindrat med en iskall energi dricka. Sedan tog jag en drink i degerby vilken bara fick mig att må mer illa. Men kebab är medicinen till allt.

Idag började jag också ångra ett val i mitt liv. Jag har jätte tom kännsla i kroppen när jag minns vad jag bytte bårt. Ja, dendär pinkka v-model gitarren med sin krångliga floyd. Okej jag blev lite sur på den när dens floyd var lite jobbig, men fanfanfan, de va ändå min gitarr. Den skittan jag dräglade för framför macusmusik hela sommaren. Den som fick mig att årkka stiga upp på mårgonen för att gå på jobb. Fast det var en så kårt romans, var det ändå den spjuten som ligger djupast inne i bröstet på mig. Njaa den ligger två med kelly.
Kelly är en jävligt intressant skitta. Den är jätte jätte krånglig med sin floyd, men halssen är riktigt smooth. Synd att jag inte ännu haft årk att blocka floikkan. Fastän kellyn också lik RG:n har EMG 81/85 är kellyns saund p.g.a Floikkan och träslaget mycket mer kallare och brutalare. Dess saund är riktigt bläkkis. Och det diggar jag...

Igår började kvällen med att vi skulle gå på en kaffe till degerby. En kaffe blev snabbt till ett stobe, ett till och etc...
Sedan kommer det in en äldre bekant som är kanonpackad. Han vill att jag skall komma med till kotka på några drinckar. Han låvade att vi är tillbaka i lovisa klockan 8. Okej, det blev massor av drinckar och shit i kotka. Sjöng och hoilade karaoke. Dude, det måste ha låtit förfärligt. Och en massa andra händelser som jag ej årkar skriva om. Jätte mycket dumheter och barnsliga stunttar.
Men så går det när ett gäng fulla dumma landeboar från lovisa kommer till en lite större stad. Vi var fan inte klockan 8 hemma. Jag minns ej när men sent var det. Nu får det räcka till en tid igen.

Does it really matter?

Jepp does it really matter? Typ skit wasted. Fick allt sagt jag ville säga idag. Sug kuk. Jepp till den ena och den andra. Har varit i kotka i alla världens krogar idag- kul right? förutom att jag frös ihjäl medan jag vänatade på min ex-flickv'än zom alldrig komn på plats. ... okej skit wasted men vem bryr sig. jag nyktara tillmig snart!

Funeral Hymn

Idag, alltså på julafton, fann jag min en tid saknade kärlek. Jag har under senaste månaderna glömt bårt min passion, nästan bara för att jag har varit ganska mycket ute och festat. Men idag fattade jag vad jag hade förkastat. Sådana otroligt vackra former. En så jätte feminin hals, som handen underbart får grepp i. En rumpa jag gärna har i famnen på mig. Men idag slog det mig som en blixt ur klara himlen. Hur kan jag har glömt bårt denna kännsla? Men, när jag fäste handen vid hennes hals, började värma upp fingrarna för the real action. Halsen var så slank och hal. Och ljudet. Jag det är det härligaste jag någonsin hört. En kombination av Krankenstein och 6505. Ja, där satt jag sen och spelade med henne i flera timmar. Jag älskar det hårda saundet som man får när man kombinerar EMG, med min vypyr. Fy fan, hur kan jag ha glömmt att spela. Men nu vår session slutade inte bra. Jag hade glömmt att sköta om min hustru. Lilla E gick av. Men de ska fixas så fort som musikaffären i lovisa öppnar!

Dagens biisi:
Funeral Hymn av Exodus. Jävligt hård låt, sökte tabs till den idag men fann bara GP3 format vilka inte går att spela upp med GP5 :(

From this day

Jag har spenderat en alldeles underbar kväll, även fast jag ej har sovit i natt.
Dagen började med en stressande räsa till kotka-city, men efter det kastade jag i mig lite nudlar och tog bussen till stan. När jag kom ner till busshållsplatsen ser jag att där skett en olycka. Jag såg på den roliga scenen med massa med ryssar som springer över riksväg 7, under tiden som jag väntade på bussen. Det var inte en rolig scen mer efter 10min när bussen värkade vara sen, och jag frös ihjäl mig. Jag började tveka att jag sett fel på busstidtabellerna, men bussen kom dock 20min försenad. När jag var i stan gick jag till en bekant för att röka en cigarett och önska god jul. Sedan ringde min vänninna som jag hade kommit överräns med att gå ut på kaffe med, efter hon hade slutat bilskolan. Vi stack ner på kaffe, sedan böt vi ställe, till ett ställe var jag väl gillar att sitta och slurppa i mig öl. Där tog vi och dilkade några stop och snackade massa jävla jännä saker. Hux flux hade klockan blivit mycket och vänninnan stack iväg till helsingfors. Men men jag såg mycket bekanta efter det. En gammal klass kamrat från högstadiet trampade in. Där satt vi och bytt de senaste kuulemiset. Sedan kom min största och bästa moment i mitt liv. tack. Sedan var det dags att sticka, och ett par vänner från det fjärrade åbo kom och hämtade mig. Vi åkte ner till tessjö var vi drack te. Sedan till en bunt andra vänner för att dricka kaffe. Här sitter jag nu och beundrar en jävligt bra kväll. Så bra att jag är helt über spraka fast jag lite ännu är i smaken. Tack kära folk för en underbar kväll, hoppas det blir fler av dom i framtiden!

Ps. huamen taas tuopilliselle stnaa! :) Fick ordnat, en typ att bjuda stobe imårån, NAJS!

Yeah, Yeah, You gotta
Stand tall and cut away the ties
Drop Balls and hold that head up high
The world is fast and youth aint gonna wait
So grab a hold before it gets to late
Bare your soul and strip away the cold
Of withered life that's past so gray and old
Cause all the pain that that's filled these eyes you see
Has made them bleed just recently
Tears that made me
Ashamed to be me
But that gave me
Strength to see me
Made a spark that
Lit the dark
Let me shine

Alias

Det är lamt att va typ nykter? Jag har två dagar i sträck bara suttit och rullat tummarna.
Nykterhet suger pitt. Men ja, man har iallafall fått gjort något. Har julstädat så in i helvete idag. Nu är rummet helt tiptop. Typ kållat igenom 2 seasons simpsons och gått sönder på msn. Förutom nu att ja var på kaffe hos en väninna men där satt jag också och gick sönder på msn. Men har lyssnat mycket på In Flames. Många säger att nya In Flames suger. Jag trodde på det ända tills jag på allvar lyssnade igenom deras nya lätty A Sense Of Purpose. Speciellt låten Alias fick min uppmärksamhet. Helt sjukt bra text som hittade mig själv i.

Dont tell me,
Tell my ghost.
Cause I blame him for everything,

I don't want to know.

Men självklart har ju också nya och gamla In Falmes klassiker spelats på playlisten.
T.ex nyare klassikern Come Clarity, Vilken typ förra året spelade helt fullt i min mp3.
Den har så jävla sann text.

I want you to lead me
Take me somewhere
Don't want to live in a dream one more day

Men bland dessa angstiga In Flames Emobitch låtar ryms också det så kallade "Gamla Flames" -shittin. Den lågan jag blev tänd av typ när jag gick i lågstadiet. Ja, det lite mer agressivare och mer teknisk solo shittin. Plattan Clayman , Som jag med våld spelade upp på lågstadie discot.
Ja den fan minns jag väl. Albumet har inte en ända dålig låt och det är skit svårt att välja en som skulle vara bätre än en annan, men jag väljer ändå Brush The Dust Away.

Hey get in line for tragic
Let us dance to the pistol magic

Just aim and end another
But think, as i rape your mother

Ganska kraftfulla ord där Anders Fridén.
Kanske han borde tvätta munnen med tvål?

Clouds Of Ecstasy

Hmm. Jag vet ej hur jag skall börja. Okej jag börjar med det väsentliga. Jag har idag avslutat min känniputki. Den varade 3 dagar. Jag har ej pengar kvar. Men snart är det jul. När jagskrev min senaste blog, låvade jag mig själv att jag skulle dra i bromsen lite... Jag gick ändå ut och supa så måste jag väl igen göra lite beslut och shit. Jepp, alltså situationen är följande. Jag är nykter tills nyårs afton. Förhoppnings vis kanske t.o.m på nyårsafton.

Walking the white line of fantasy
Glamorous life is all you seek
Living in Hollywood make believe
Lost in the clouds of ecstasy

Nimeni On Feeniks.

Jag har igen, vilket ingen tydligen är överraskad över, supit mig i sådant skick att jag knappt kan hantera tangenterna på denna jävla laptop. Med en hård koncentration och lite skärpning får jag bokstäverna i rättordning. Ja, kvällen började med att vi skulle bara gå på ett stop (tasoittava), för att få bort min bakfylla som jag hade kvar efter torsdagens julfest. Ett stop blev till en massa fler. Jag har märkt själv, men jag fick höra idag av andra, att mitt alkoholbruk börjar bli oroväckande. Ja, jag medger att det kanske på sista tiderna har gått till överdrift. Men samdigit har jag alltid lyckats hålla upp mitt dubbel-liv. Den nyktra, och den inte så nyktra sidan. Nu börjar mitt dubbel-liv gå åt helvete och min andra sida börjar komma fram.

Valehtelija, Näyttelijä, Sosiaalinen kameleontti...

Jag börjar själv inse att denna livsstil drar ner mig mot graven så småning om. Inte bara att min egna fysiska utväckling och lever får stryk, utan också att mitt egna psykiska tillstånd lider av mitt okontrollerade sätt att använda berusningsmedel. Nästan varje gång efter en resa till berusade tillståndet har jag alltid sjunkit in i en lindrig eller en mindre lindrig depression. Jag kan själv i vardagliga situationer gömma mitt psykiska tillstånd. Jag måste medge att jag har blivit en ganska mästare på den saken. De få som har kommit så nära mig för att diskutera djupare saker märker nog detta men de resterande får ej vet om det. Det har blivit dags för mig att börja ta livet på allvar och sluta leva som jag gör nu. Folk börjar ta avstånd från mig, vänner har blivit irriterade på mig när jag helatiden värkar vara i "andra världar". Om jag än vill leva som jag förr gjort, med samma vänner jag har nu. Om jag verkligen vill det, är det dags för mig att börja tänka på att ta en ny riktning. Kanske jag borde bli normal. Kanske jag borde bara vara mig själv och inte försöka gömma mig i alkoholiserade sidan av mig. Eller, kanske den sanna jag kommer fram när jag är berusad? Jag har en inre konflikt mellan mig och mig själv. "inner struggle". Jag vet ej än, vem jag är? Men tiden skall visa mig.

Imåron, kommer jag högstantagligen må jätte illa. Jag har igen gått över mina egna gränser. Igen har jag på ett eller annat sätt gjort bårt mig. Men men... Jag kan nog hantera bakfylle känslan

Tills dess... Är mitt namn Feeniks.

Call back in place,
It's easier to cope behind the curtain,
Wipe the worries away
No thought about consequence

The Psychonaut

Idag skall jag vara asberusad. Ja, ni hörde rätt gått folk. Berusad, jävligt berusad. Jag har redan påbörjat min resa till det berusade tillståndet med att dricka några öl hemma. Klockan 18:00 börjar skolans julfest, men jag skall till skolan lite tidigare för att dricka biira i bunkkern. Sedan har jag planerat att gå till en efterfest som ordnas hemma hos en skolkamrat. Detta skall bli sååå berusat.
Muhahhaa

The Psychonaut - He narrates miserable lives like a disease
He stabs you where it hurts the most and makes you bleed

Deafening Silence

Sunnuntai kännit. Vad är bättre än det? Jag har igen inte kontrollerat mig själv. Kvällen började med att jag skulle hämta min ryggsäck och mina dansskor från min sångargitarrist som jag glömde där för att jag började på min fredags fylla. Okej, vi hämtade greijerna från sångaren, men sedan gick vi in till degerby på kaffe. Vi satt en stund och sedan sprang vi in till torget för att kålla på lucia. Jag blev frustrerad och ville ha öl. Detta ledde till att jag straks efter det satt i degerby på ett stop. Och ett stop till... Och ett stop till... Sedan började jag slurppa i mig "kaffe"... Jasso att en sådan kväll. Sedan fick jag syn på bekanta i som gick förbi degerby. De kom in och jag bjöd öl. Sedan satt vi hela kvällen och hade trevligt och snackade massa skit. Det enda negativa är att jag måste till skolan imårrån. Får se vad det blir av det... Förrästen, Checka låten Deafening Silence. Den är jävligt najs. http://www.youtube.com/watch?v=3o_0GcClKtw har lyssnat på den hela gårdagen och idag

. Gonatt kära folk!

Descend The Shades Of Night

Okej ja kom hem nyss... Jag är berusad... Vilket jag inte skulle vara...
Jag gjorde en deal med mig själv att jag skulle ha ett alkohol fritt veckoslut. Jag kunde fan hålla det i hela jävla 30 min så hade jag redan dagens första biira i handen. Fy fan... Kvällen började direkt efter skoldagen när jag gick hem till våran sångar gitarist för att lira och kasta lite smått riffar. Detta resulterade i att sångar gitaristen hämtar ut öl åt min stackars skäl som icke har fått en droppe alkomahål på över 6 dagar! Riffandet gick bra och vi fick ihop en jävligt inspireranda sång text med jävligt tunga riffar som bakgrund. Men sedan fick ja lite till öl medas vi gick in till stan för att käka kebab. Okej här gjorde jag beslutet för att inte dricka mer... Jag kommer hem till band medlemmen och får ett samtala att en vän till mig har skaffat mycket gratis alkomahål. Detta = Jag sticker raka vägen till tessjö för att föra hem min gitarr och sedan ut på byarna för att dricka glädjedrycker. I en viss vändpunkt av kvällen besluter vi oss för att åka in till stan för att gå till en väldigt nära bekant på kaffe. Vi kommer in till den bekante och märker att de också dricker biira och brennevin. = Hela gänget var skit fulla... Jag ville på grund av ekonomiska skäl åka hem med nattbussen till t.sjö. Detta var ganska krångligt för jag fick ej tag på busstidtabeller på grund av att min nära vän som jag var hos har ingen jävlga mother fucking interner anslutning. Fick fan Smssa och ringa runt alla fan jag känner men ingen jävel svarar. Okej jag besluter mig för att ta privat transport hem. Fittigheten var inte hög ännu då. När jag är i tessjö och röker lite cigaretter med bekanta och har fått huvet ganska så nyktert börjar jag gå hem. Hemma efter jag satt mig ner vid datan och börjat skriva denna jävligt hårt sugande blåggen märker jag på min mobiltelefon att jag endå hade fått ett svar. Vitutus graden : 1000%.
jASSO jag hade ändå fått ett sms med busstidtabeller. OCH JAG HADE FAN T.O.M svart till meddelandet! FUCKFUCKFUCKFUCK. Okej... Men ändå så tack vare jag inte är kapabel för att logga in på Feijan i en veckan måste jag skriva ner allt jävla fuckings skit in här istället.
Okej det är faktistkt ganska nice att blogg på en liten afterburn känni. fACHINERANDE. Och här sitter jag nu ensam, lyssnar på machine heads the burning red. En låt som är jättteee rörande. Helt sjukt vacker låt. Jag tror jag skall lyssna på den en stund till och sedan kasta mig själv till sömns och drömma de mest vackraste drömmarna jag på länge sätt. denna dag har så varti en connection mellan det nuvarande jaget och det gamla mer bekanta och bekvämare jaget. En kväll med gamla vänner man inte pålänge har supit med... Ja, så jätte vacker att uppliva förhållanden man har länge längtat efter. Nu byter musikspelaren till Descend the shades of night... Den är också en av de låtarna jag skulle kunna gråta till... Och nu skall jag somna till den... Men icke skall jag fälla tårar idag.

Sitting in the empty black
The last slivers of dusk have passed
Accept the dawn to ease the fear
One day I will not be here
Death she comes and with her thread
Upon me ties a mask for dead
Its tears of blood begin to seep
And bleed the sky - Machine head - Descend the shades of night

<3<3<3<3

YEAAAAAAAAAAAAAAAAAH

FICK JUST HÖÖRA ATT SONISPHERE BLIR DEN 7 och 8 AUGUSTI ^^ <3<3<3<3

Detta kommar att reslutera i en 3dagar dåkausputki och mycket mycket sekoilua.
De ska blii heeelt sika helmi! <3 Jag kan inte vänta.

From December To May

Just hide it and cover it up
Bury it deep inside...
Try to act like nothing at all
So that no one finds it out

The dark storms of december
The past weekends you cant remember
Where did it all go wrong?
You cant live like this for long

Suffocate the feelings you have
dont live in your dreams again
Throw your real self away
let the fake one stay...
And deny all what they say

See the days rushing by
Forgetting who you really are
lock it down and keep it inside
So no one can break it up

Make a line and sniff it up
You might feel better with a little luck
Open the bottle next to you
And tell no one what you do

Dont show them that you are weak
Make sure that it wont leak
Dont let your heart speak
Weakness is what they seek

Roll it up and light the shit
With one joint you will get the hit
Forget about all of them
and feel the heaven for a moment

Let the things in your head stay
They just want to take it away
Just wait untill the shiny may
And then take it to the grave

Clean up all of your sins
Time to pack all your sufferings
Take the one way ticket
Just take the white lines
And get where the sun always shines


I just want to be free again
Like it was before
I cant take this anymore
Why cant i flee from here
I will take the cowards way
I will do it one day
Maybe it will be in may.

Hade lust för att skriva en sångtext.
Det var ju faktiskt länge sen jag skrev sångtexter.

The Burning Red

Mitt vekoslut... Ja vilken jävla rumba det blev av det. Fredagen var jätte kånstig men lördagen blev ännu kånstigare. Lördagen var jag ibörjan på gått humör och jätte glad men mitt i allt hoppade jag till ett berzerker tillstånd. Okej, jag fick mig ner lugnad men efter det var jag helt vihannes.
Nu sitter jag och grublar över va fan jag har gjort och sagt. Okej borde inte vara nått hemskt.
Jag har också igen en jätte lång "soitetut puhelut" och "lähetetyt viestit" lista. Okej det blev igen välan halva saldon bårt på en kväll. Vad i hela helvetet? När fan ska jag börja lugna ner mig?
Borde det inte vara dags att stabiliseras lite hei? Jag kontrollerar inte mig själv och kan inte ta någonting med måtta. Varför fortsätter jag bara leva som en idiot fastän jag vet att det kommer sluta illa?

Men nu har jag igen fått en heldel nya upplevelser och genom dem kan jag igen än en gång,
försöka göra de rätta besluten och lämna det gamla skitet bakom mig. Livet är inte till för att stå stilla, utan för att gå framåt mot nya skitar och lägga sig i nytt pisse. Men det tar dock sin tid för mig att helt komma över detta veckoslut och dess händelser, men jag är redan på god väg upp.


These scars need to heal over

Bloodstone

Igår har man välan igen gjort bårt sig. Jag har varit på fest i folketshus och varit jätte bårta.
Men jag står för vad jag har gjort och sagt!

Wash away all your sins and deny everything.

I watch you die, I won't deny...

Här sitter jag ensam i mörknet. Bara dataskärmens Katodstrålerör och ett antal blåa och gröna led-lampor lyser upp mitt ansikte. Mitt egna lilla diskotek. Humöret är neutralt, varken deprimerad eller euforiskt. Kanske detta är vad normalt folk kallar för ett normalt tillstånd?
Dagens danstrening var jätte utmattande. Mina fötter är sönder. De är riktigt i pain.
Pain... Det är vad Dj-Knusse spelar upp i sitt diskotek idag. Det var så länge sen. Fick lust att lyssna igenom alla de gamla klassikerna vilka nångon gång i tiderna var jätte känsloladdade. Visserligen är de ennu det, men inte på samma sätt förståss. Säkrskilt The Same Old song ur Albumet Dancing With the Dead.

Your soul is burning bright, high hopes of future in sight
Beyond the horizon lays a world that's so black
They'll try to shape your mind and make you walk the line
Don't let them steal your dreams, its all that you've got

Låten väckte och väcker än mycket starka kännslor i mig. Jag kan identifiera mig själv i låten.
Melodin är också jätte underbar.
Den låten spelade på min playlist så jävla mycket att jag började faktiskt avsky den.
Okej, nästa låt som spelades upp idag är Eleanor rigby, vilken är en cover på The Beatles, 6. låten
på plattan Nothing Remains the Same.

All the lonely people
Where do they all come from?
All the lonely people
Where do they all belong?

Så jätte deppig låt. Peter Tägrgren sjunger i Pain, men också i det mera hardcore bandet Hypcrisy, som skall uppträda på FME. Men tyvärr har jag fått sådana dåliga nyheter att Gamalasdans uppvisningen är på samma dag. Fuck. Fuck. Fuck.
Diskoteket byter mot lite agressivare riktning. Hypocrisys låt A Thousand Lies ur albumet Virus.

See the needle disappear into your skin.
Shoot it up and wait for the thrill.
Lay your body down and wait for the chill
And I'll whisper you lullaby that will kill.

Ja, som ni säkert alla har förstått handlar låten om Sprutnarkomaner. Vilket härligt tema, förutom att det är redan slut runckat. Men ändå tycker jag personligen att dessa ord är bättre beskrivande än låten Master Of Puppets, som handlar om precis samma saker.

Som ett slut för detta inlägg skulle jag kunna ennu lista upp en låt som är speciell för mig.
En låt som jag haft i huvudet sen slutet av sommaren. Låten kommer upp varje dag i mitt huvud, och vägrar gå bårt. Låten har inget med Peter Tägtgren eller svensk emo-metall att göra.
Ja, jag talar nu om låten som har påverkat mig mest i dessa sjuka och absurda tider.
Velvet Acid Christ - Hallucinagene.

see a man at a kitchen table with a knife
he's gonna fucking kill his wife
with the twelve-gauge knife
don't you know it's time to run away
from the crazy game of life?
don't you know how to get away?
it don't always play so fair
so the knife will cut you down
what you do is on your time
this is the shitty life
you talk about no compromise

I am the freak that makes you sick!

Jag har ljugit. Jag har ljugit för församlingen och mig själv. I mitt förra inlägg, skrev jag att jag inte skriver blogg i glädje. Det var lögn. Oh fy fan, vilken jävligt euforisk kännsla som går genom hela min kropp. Så jätte lättad kännsla efter en hård kamp med mina kännslor, medvetande och massa annat skit som snurrar i huvudet. Jag har lyckats vinna och lyckats göra beslut. Ja, Jag påbörjar en livstil, som egentligen inte är ny utan den är en gammal livstil. Lik som en vissnad blomma har stjälken årkat stiga upp mot ljuset och blomman kan stolt och prydligt stå på egna ben igen. Ja, jag har kläkts ut från ett egg, vars skal var mitt fängelse. En sårts pånyttfödelse har skett.

Just go back where you've come from
And disappear from here.

Jag har varit slav till en parasit som har invaderat mitt medvetande.
Men jag har brytit loss med hjälp av metoder från liknande situationer jag haft tidigare.

I know your kind.
I've tasted before.

Jag tror jag skall för att uppnå det gamla självet, gå och pierca mig. Jag vill ha tillbaka min gamla identitet, och skall vara starkare än någonsin! Ingen skall mera våldta min identitet!

I've had it up to here.
It's making me sick to see you alive.

Nu är jag inte längre mer rädd för att vara mig själv igen.

I don't care what you need.
I only do it to please me.

Fearless.

King in my own mind, King of nothing.

Gå med glädjen till vännerna och med sorgen till bloggen... Ja, jag tänker inte ännu heller skriva om någonting positivt eller glada kännslor. Dom kan man ju dela med sig med sina vänner ansikte mot ansikte. Bloggen har blivit en avstjälpningsplats för min negativa hjärnhalva, var jag kan dumppa alla mina hemskaste och mest onda planer och funderingar!
Många har säkert hört mina extraordinärt onda planer för hur jag skall ta över Finland och bli Finlands diktator. Med ett jätte simpelt men genialt sätt. Jag tänker ju inte skriva om det i det allmänna rummet förstås, jag kan ju annors få motstånd i kampen. Jag har också redan planerat
hur jag skall ockupera Sverige och Norge efter jag har fått tronen. Muhahahaha....

There was a King, Evil King who dreams the wickedest of dreams...

Jahas... Nokia har tydligen börjat reklamera på spotify märkte ja nyss...
Jag låvar er! Om jag någonsin blir diktator över norden, skall alla spotify reklamer försvinna!

Rain for 27 days

Hela dagen kändes så jätte bra. Den var så underbar och allt gick som jag hade planerat.
Men när jag stannade upp för att tänka och minnas rasade mitt humör från 100 till 0.
Jag började minnas hurdant liv jag levde före gymnasiet. Ja, det livet var så mycket mer annorlunda. Jag hade helt andra vänner, vi var vilda och dumma. Inte alls stress inför skola eller annat skit då. Man bara levde sitt liv och "chilla" och härjade. Men tiden är en jävel, den löper skit snabbt och för evigt, bara framåt.
Jag saknar de tiderna och vännerna. Men nu håller man på att bli vuxen och man måste skapa nya relationer. Stressen blir allt värre, livet bara mer enformigt och varva ner kan man nästan bara med alkohol. Också det att mitt hår försvann fick min identitet på något sätt att andras.
Som ett nytt kapitel i livet. Ett kapitel som värkar väldigt tråkigt och enformigt. Fanfanfan...

Reticfy

Då är det dags för en blogg updatering igen då.
Ja, dagen efter jag skrev mitt senaste inlägg blev jag dramastiskt insjuknad i någon sårts
flunssa liknande sjukdom. Om det var det kännda och räddsla väckande H1N1 viruset det vet vi
ej ännu. Under någon kall natt förra veckoslutet måste den ilskna virusbacillen ha åkt ner
i min hals, högstantagligen med en klunk öl.

Jag vaknade på söndagen med en himla hosta och jag kände mig yr.
På måndagen låg jag bara på soffan och mådde illa. Kroppstemperaturen hadde
gått upp till närmare 40 grader.
Nja, så gick det till nästan hela veckan tills idag när jag vaknade frisk och pigg.

Jag är oerhört förbannad på den lilla söta virusbacillen som har kränkt min kropp.
Tack vare den har jag inte lyckats spela gitarr en ända gång under hela veckan.
Igår känndes det som om jag skulle ha hållit i en gitarr för första gången.

DAMN YOU VIRUS!

Ruine

Trött, färdig, utmattad, illa mående, hungrig...
Alla dessa ord beskriver mitt tillstånd nu. Både fysiskt och psykiskt.
Jag har inte sovit på närmare 40 timmar, jag har druckit en hel del alkohol och har knappt ätit någonting, sedan skolmaten på fredagen. Jag är helt vilse i min egna kropp.

Jag har inte heller varit hemma knappt alls. På fredagen började jag firandet med att öppna en flaska mellan öl klockan 13:30. Sedan åkte jag till lappträsk där jag vakade hela natten, tills jag åkte tillbaka till lovisa på lördag mårgonen. Sedan snabbt hem och åt en liten portion och sedan på kalas.

Från kalaset åkte vi sedan till lovisa för att gå på en hel del bensinmackar och tog lite biira.
Jag ville gå på skolans 100-års jubileum. Jag tvivlade länge men kom till slutsatsen att jag endå skulle gå och ta en snabbt titt. Det var det lamaste jag någonsin sett...
Okej, vad kan man förvänta sig då? Vad gnäller jag...
Mitt fysiska och psykiska tillstånd var nog inte i skick för att gå omkring där och se sofistikerad ut. Jag blev snabbt uttråkad och blev erbjuden skjuts hem. Jag tackade gärna ja för det tillfället.

Här sitter jag, tänker på att det ändå vorit kul att stanna kvar på festen... Men alla omständigheterna stred imot mig än en gång. Jag märker att jag börjar frysa om fötterna.
Jag hör röster ifrån vardagsrummet. Pappa har en trevlig svensk gäst.

Jag tror jag nu tar och släpar min slappa kropp mot köket och hämtar lite käk och eventuellt socialiserar lite med mina föräldrar och gästen.

Falling snow

Dagen är över och mörkret drar sitt täcke över himelen, när jag kommer hem och sätter mig ner vid datorn. Faktiskt åt jag en middag bestående av kyckling, ris och lite röd tabasco före jag slog ner mig vid webben.
Dagens tema på jubileumveckans mårgonsamling var internet. En bonde från Lappträsk påstod att all samhällig service i framtiden skulle förflyttas in i webbens underbara värld. Jag fick en lite negativ impuls mot nätet när jag lyssnade på vad talaren hade att säga. Ja, lite knäpp kanske killen var men endå fick han mig att tänka på hur överdrivet internet har blivit. Tanken bröts.... Jag kunde inte koncentrera mig. Jag var jätte sugen på en cigarret.

Dagens tankar har varit utspridda och svåra att få tag på.
Lik ett glas som fallit i golvet. Svårt att samla och pussla ihop bitarna.
För att få ihop en enda lite djupare tanke har jag fått kämpa och koncentrera mig.

När jag tittar ut ur fönstret i mitt rum ser jag att mängden snö har ökat rejält.
Dagens cigaretter har inte direkt varit någon njutning. För det första har jag varit tvungen att tigga cigaretter av mina bekanta för jag har själv slut på rullpapper. För det andra har det varit en lindrig snöstorm hela dagen.

Pepparsåsen bränner ännu på mina läppar...
Jag lyssnar på musik som få förstår sig på...
Min hjärna försöker hitta en länk mellan musiken och en vision.
Jag slukas in i en musikvideo i mitt egna huvud.
Någon skriker av tortyr i bakgrunden och ljud som påminner tv-sprakande rullar från höger till vänster. Vatten droppar... En mjuk manlig röst som talar något oförståerligt... En stund tystnad och sedan en spotify reklam.

My first hallucination...

Nu har Juni kommit till den punkten i hans liv var han har beslutit sig för att börja blogga.
Han har en del vänner som har hållit på en stund och har en tid själv pantta på att börja med skiten. Nja här sitter han nu i mörkret och lyssnar på spotify medan han skriver sitt första inlägg.

Ja, Det var faktiskt en fachinerande tyst stund inne i mitt huvud ikväll.
Även fast bilstereon pumppade för fullt ut en massa trendiga, meningslösa poplåtar.
Där satt jag på baksätet och tittade ut ur den dimmiga bakrutan.
Lovisas centrum med dess lampor och ljus virade förbi undertiden som mina tankar flödde längs
hjärnans närver och slingror.

Tankarna gick och tiden stannade upp.
Jag tenkte mycket på framtiden. Mårgondagen... Nästa vecka... Nästa år....
Vad hämtar tiden med sig?
Ja man får ju hoppas på mycket men man får inte falla för att börja tro på sina förhoppningar.
Det kan resultera i en situation som är lik en liten hallucination, var psyket sjunker ner i förhoppningarna och personen börjar leva i sin egna värld.

Det är detta tillstånd jag har varit med om allt för många gånger.
Man börjar tro på sina egna förhoppningar men när man äntligen blir riven ner mot jordens yta, slår det ner en så hårt att man inte längre kan hantera situationen.

Jag pustade hastigt bårt tankarna och drömmarna när vi kommit förbi kyrkan och fortsatte mot
matbutiken.
Jag klev ut ur bilen och tände en cigarret. Jag kastade fimpen i marken och steg på den glödande ändan fastän det var på våt asfalt. Jag klev tillbaks in i bilen

En del onödiga ljud och konverastioner slungades ut ur munnen medan vi åkte runt i slaskiga vädret. Det var så ruskigt kallt och skitigt.
Såna här dagar är de värsta jag vet. Jag ville stanna kvar i bilen en stund till...

Mina tankar börjar rulla igen. Som på ett löpande band... Som lådor med ord som kastas in i hjärnan som måste tänkas på före man får följande låda.
Plötsligt märker jag att bilstreron spelar en låt som har en bekväm melodi.
Även fast låtens genre var något jag normalt inte gillar. Först värmde melodin mitt sinne, sedan
började jag notera låtens text. Det var en lite sorglig text. Försökte hitta låten genom att googla ett antal gånger men fann inte låten.

Nu har spotify redan spelat igenom en heldel låtar på min playlist.
Dagens playlist går under namnet Psychedelic. En ganska intressant playlist...
Det är igen musik som folk inte kanske vet att jag gillar. För det mästa innehåller den electronic industrial/EBM. Den här typen av musik aktiverar delar av mitt psyke som jag normalt inte använder... Svårt att beskriva det...

Men nu är det dags för mig att avsluta min första blogg.