Nimeni On Feeniks.

Jag har igen, vilket ingen tydligen är överraskad över, supit mig i sådant skick att jag knappt kan hantera tangenterna på denna jävla laptop. Med en hård koncentration och lite skärpning får jag bokstäverna i rättordning. Ja, kvällen började med att vi skulle bara gå på ett stop (tasoittava), för att få bort min bakfylla som jag hade kvar efter torsdagens julfest. Ett stop blev till en massa fler. Jag har märkt själv, men jag fick höra idag av andra, att mitt alkoholbruk börjar bli oroväckande. Ja, jag medger att det kanske på sista tiderna har gått till överdrift. Men samdigit har jag alltid lyckats hålla upp mitt dubbel-liv. Den nyktra, och den inte så nyktra sidan. Nu börjar mitt dubbel-liv gå åt helvete och min andra sida börjar komma fram.

Valehtelija, Näyttelijä, Sosiaalinen kameleontti...

Jag börjar själv inse att denna livsstil drar ner mig mot graven så småning om. Inte bara att min egna fysiska utväckling och lever får stryk, utan också att mitt egna psykiska tillstånd lider av mitt okontrollerade sätt att använda berusningsmedel. Nästan varje gång efter en resa till berusade tillståndet har jag alltid sjunkit in i en lindrig eller en mindre lindrig depression. Jag kan själv i vardagliga situationer gömma mitt psykiska tillstånd. Jag måste medge att jag har blivit en ganska mästare på den saken. De få som har kommit så nära mig för att diskutera djupare saker märker nog detta men de resterande får ej vet om det. Det har blivit dags för mig att börja ta livet på allvar och sluta leva som jag gör nu. Folk börjar ta avstånd från mig, vänner har blivit irriterade på mig när jag helatiden värkar vara i "andra världar". Om jag än vill leva som jag förr gjort, med samma vänner jag har nu. Om jag verkligen vill det, är det dags för mig att börja tänka på att ta en ny riktning. Kanske jag borde bli normal. Kanske jag borde bara vara mig själv och inte försöka gömma mig i alkoholiserade sidan av mig. Eller, kanske den sanna jag kommer fram när jag är berusad? Jag har en inre konflikt mellan mig och mig själv. "inner struggle". Jag vet ej än, vem jag är? Men tiden skall visa mig.

Imåron, kommer jag högstantagligen må jätte illa. Jag har igen gått över mina egna gränser. Igen har jag på ett eller annat sätt gjort bårt mig. Men men... Jag kan nog hantera bakfylle känslan

Tills dess... Är mitt namn Feeniks.

Call back in place,
It's easier to cope behind the curtain,
Wipe the worries away
No thought about consequence