Resurrection

Saknar...

free at last
finally tasting happiness
the resurrection.

Sensurerat...

Haudan Takaa

Jag är igen i stora rollkonflikter. Vad fan, nu borde jag igen ta en titt i spegeln och hitta mig själv igen. Varför skall det vara så jävligt svårt att "hitta sig själv". Mitt bland denna världens yrsel står jag och desperat söker efter mig själv. När tappade jag mig själv? Jo, det har jag ett bra svar på. Då när jag rakade bårt håret. När jag rakade bårt håret, förstördes en del av min identitet. Det var en del av min identitet, håret var min stora stålthet, det var det som gjorde mig till mig själv. Efter jag rakade bårt håret, var det bara en okänd och tom person som stog och kållade i spegeln. Okej, det var fortfarande samma personlighet men när jag såg mig själv i spegeln som en ny person, började jag också leva som en ny person. Denna nya person känns ändå jätte främmande. Jag måste ju bara nu erkänna detta. Jag känner inte ens mig själv längre.

Om jag fick önska vad som helst. Då skulle jag önska jag fick tillbaka mitt hår. Håret var också något som skyddade en. Det var som en hjälm på huvudet. Det skyddade inte för fysiska skador men det hade en jävligt intressant psykologisk effekt. Jag kunde gömma mig i mitt hår. Ingen kunde stirra mig i nacken då. Mitt hår skyddade mig. Nu är huvudet bart och folk kan se mig.
Om jag nu skulle gå tillbaka i tiden och träffa mig själv förra sommaren, skulle jag högst antagligen få stryk av mig själv. Han (jag i det förflutna) skulle skämmas ögonen ur sig om han såg hur han skulle komma att bli.

Får också se hur det blir med måndagens konsert. Det kommer att kännas jätte kånstigt när jag inte har hår att vifta med. Jag är nu en av de normala personerna som går på konsert. Förr var jag ju en av dedär långhåriga tonårs idioterna som njöt av att se radikala ut. Nu är jag bara en vanlig pojke... Jag vill inte vara vanlig. Jag är rädd för att jag håller på att bli normal.

Vältin hyvää
ja pahaa kaipasin
pistoon omatunnon
samoin vastasin
nyt olen pilkkonut sen
säkkiin laittanut
ja metsän kätköön sille
haudan kaivanut

Eikä saa kukaan koskaan tietää
eikä saa siitä kukaan tietää

En tunne vihaa
en rakkauttakaan
ei soimaa mikään
luulen - kunnes kolahtaa
tuo tuttu hahmo
oven kaataa tullessaan
karistaa mullat
sanoo: osat vaihdetaan

You're Dead

Jag har länge haft en drömm. En drömm att bli lik min idol, min gud. Han har styrt massor i mitt liv, fastän jag aldrig har personligen träffat honom. Jag har sett honom live och det var ett av de största händelserna i mitt liv. Dave, den orange håriga guden... Ahh han är ett geni! Min bror brukade kalla mig för Pikku-Dave när jag hade långt hår. Han tykte jag liknade honom. Det var där det allt började. Sedan började han också säga att jag betedde mig på samma sätt som Dave.
Jag vill se honom igen. Jag var så nära honom senast. Bara knappa 3 meter ifrån honom... Mustaine... I FUCKING LOVE YOU!

One day I'll dance on your grave
Even if you're buried at sea
Till then, till when I exact my revenge
I'll tell them, "You're dead to me"

Ihmisennahka

Pää hajoo... Liikaa uskonnollista informaatiota kerralla... *pam*

Olen saanut tarpeekseni tästä
valheissa marinoidusta elämästä
Jolleivät asiat pian muutu
Niin minä…

…en tee mitään
Niin kuin ei kukaan muukaan
Niin kuin emme koskaan ole tehneet,
vain puhuneet
Loputtomasti puhuneet

I Flee.

Jag orkar inte gå på dagens sista lektion. Det skulle ha varit religion på menún. Nej tack.
Jag sitter häldre i datasalen och kållar på när mina klasskamrater spelar CS. Dagen skall bli hysterisk skall vi se. Jag har låvat så mycket igen... Och jag har ogjorda skolarbeten. Men men, igen så prioriterar jag det som är viktigaste för mig. Jag flyr från världen. Jag är på ständig flykt bårt. Det är en lång process, men jag skall någon dag bårt härifrån. Jag vill fly till dig...

Three Little Pigs

Ack ja. Dagen var igen, av en viss orsak, alldeles kanon. Det att jag fick i mig lite livets elixir... Och det att jag hade sällskap av det mäst underbaraste i världen. Kvällen höll på att bli riktigt hysteriskt när alla ville ha mig samtidigt men jag prioriterade det viktigaste...
Jag lyssnade på en jävligt bra låt på engleska lektionen idag. Den heter Three Little Pigs. Jävligt bra och helt jävligt rolig text...

Well the second little piggy, well he was kinda stoked.
He spent most of his time just a gone just smokin.
Huffin and a puffin down on Venice Beach.
Getting paid money for religious speech.
He built his shelter from what he garbage picked.
Mostly made up of old cans and sticks.
Then one day he was cranking out Bob Marley,
and along came the Wolf on his big bad Harley.

http://www.youtube.com/watch?v=_CYwNWHZuT0

Längtan...

Hmmm... Dagen har igen varit en av de bästa på länge. Livet börjar äntligen ge något åt mig.
Men ändå fast jag har så mycket på gång nu, så saknar jag ändå pappa. Årkar inte vänta tills han kommer hem... Har så mycket att berätta och det har han säkert också. Det är så tomt här i huset när han är bårta. Fast jag ibland har blodiga konflikter med honom, så är han ändå en av de viktigaste personerna för mig. Han må vara lite "kukku" och ha sina underliga funderingar och tönttiga projekt, men det är det som gör hans liv intressant.

Visst är det också tungt med hans "problem", men det har hela familjen redan lärt sig att leva med. Det är nu en helt vardaglig sak här. Det är någonting jag helt nu har accepterat och jag till och med kan skratta åt det. Jag har också diskuterat om det här med honom ett antal gånger och han vet att jag inte har tagit illa upp och jag vet vad allting handlar om. Men nu är han igen helt på sina fötter och allt värkar vara okej. Jag är så glad. Det är ibland riktigt kul att se på när han pynttar omkring här. Visst kan det vara stressigt men sist och slutligen är det faktiskt kul att se att han mår bra och han njuter av att få peta på greijer. Argh pappa kom hem!

Buffalo Soldier

Jag skrev något i en stor ilska här nyss. Jag tar allting tillbaka. En kur med Reggae, Bob Marley och att veta att jag har någon underbar som väntar på mig, läker alla mina sår. Chill...

If you know your history,
Then you would know where you coming from,
Then you wouldn't have to ask me,
Who the 'eck do I think I am.

Bulldozer

Dagen... Har varit absolut underbar.

Somebody told me I should do what they told me
But there's a hole in that plan and I'm tearing it down
Trust our guts, follow our hearts
No one can break these nuts, these lips ain't kissing butts
The path of most resistance tests all of our strength
This strength will not be denied

Kulhon arvoitus.

Hahaha, jag höll på mig att skratta ihjäl mig nyss när jag var påväg till bastun.

Mamma söker i skåpen.

Mamma: Pojat, mihin kaikki meidän kulhot on hävinny?

Janne: En tiedä, mutta onhan tuolla vaikka kuinka paljon kulhoja.

Mamma: Niin mutta missä on minun vihreä sipsikulho?

Janne: Eikö sipsejä muka voi laittaa vaikka johonkin muuhun kulhoon?

Mamma: Ei.

Janne: Mikä siinä itä-sakalais ylijäämä kypärässä oikein kiehtoo?

Mamma: Se tuntuu niin turvalliselta.

Janne: Niin varmaan, sehän on palvellut jo 80-luvulta asti...

Mamma: Ei saa härnätä minun kulhoani

Janne: Kapinen DDR kulho...

Janne går ut på en cigarett... Och jag skrattar ihjäl mig.

BLACKLIST

Inget kan förstöra mig right? Så skrev jag för några timmar sedan. Okej jag är inte förstörd men min dag är det.

Två meningar förstörde min dag helt totalt. Jag är riktigt fucking pissed off nu. Inte direkt på personen som sade de här två meningarna till mig men jag är allmänt pissed off. Okej, personen kanske borde ha valt sina ord bättre och kanske inte borde ha sagt de rakt i ansiktet på mig på det där viset. Ennu mer pissed off blev jag när personen tror den har rätt att vara pissed off på mig. Jag sade ju ingenting, jag bara bad henne vara tyst och sade att jag inte vill höra på sådant. Okej, jag förstår henne nog, hon är bara en människa och folk gör misstag. Hon har bara gjort ett mänskligt misstag, men ändå fick det mig arg. Jag sade inte åt henne att jag var arg och visade det inte på något sätt. Lugnar ner mig med riktigt agressiv musik... Jag har inte en svartlista om någon undrar. Och jag tänker inte heller göra upp en sådan. Jag är en person som aldrig tar mig till våld. Våld är onödigt och ställer bara till med mera problem. Men låten är så jävligt bra. Och faktiskt så beskriver orden min kännsla, fast jag inte tänker jaga upp någon och skjuta den i skallen.

Edit: Dagen blev lite räddad av ett samtal med Militärhoran... Hahaha... Min bästaste kamrat.

Edit 2: Ett samtal med farmor hjälper också mycket. Ahh jag älskar den där gamla gumman så mycket :)

For all the shit you talk
You've never walked the walk
All you do is run and hide
Slander me, slag me
I'm not a man you should deride
I've heard everything
All your mudslinging
You better run, as fast as you can
Take you out, write you off,
are you brave enough
To stand and fight like a man

Satellites And Astronauts

Hej, jag heter Jonathan. Jag är en gymnasie elev och jag brukar blogga på blogspot.
Det är det mäst väsentliga ni behöver veta om mig. Sen födelsen till stunden jag sitter här, har jag alltid på ett eller annat sätt gått i skuggor av andra människor. Men nu har jag hittat min egna väg och jag är en stolt gångare på den. Jag har nämligen hittat harmoni mellan mig själv och livet. Jag har nu verkligen märkt hur underbart det är att leva... Nu kan jag lämna alla gamla trubbel bakom mig och fortsätta på en ny stig. Jag kan nu skratta åt mina misstag. Ja, vi båda kan göra det tillsammans. Bara skratta och inte destomer tenka på sakerna. Nu värkar alla problem bara vara jätte distantta och inget kan förstöra mig nu... Köp mig en resa till månen? Snälla?

Buy me a trip to the moon
So I can laugh at my mistakes
You see, I can see the EARTH from here
From this perspective it looks kind of silly
Satellites and astronauts
Tell me there are...

Dirty parquet

Är det här påriktigt jag som skriver allt detta? Jag läste igenom min egna blogg och jag blev en aning chockad. Är det jag eller någon annan som sitter vid tangentbordet och knappar in de här känsloladdade texterna? När jag ser på mig själv ser jag mig som en person som inte gärna uttrycker sina kännslor i allmänheten. Eller för att vara mer exakt så såg jag mig själv som en sådan person. Jag har förändrats mycket på sista tiderna, mot ett sämre eller ett bättre håll, det vet jag ej än? Förr ansåg jag att personer som låter kännslorna styra deras liv, var på något sätt mycket mer svagare än personer som kunde stå imot kännslor och kväva dom. Det var en styrcka att inte låta folk komma för nära en, det var en positiv egenskap att inte bry sig om andras kännslor heller. Men nu har jag tappat den tanken helt. Har jag själv blivit svag? Eller kanske jag håller på att bli vuxen? Hur som helst, har jag nu på senaste tiderna varit jätte kännslo-styrd, och jag kan inte göra något åt saken. Har jag nu blivit riktigt allvarligt förälskad? Om jag varit i tro, skulle jag ha sagt "Det vet bara gud". Men i min värld existerar ingen gud. Så inte ens han kan veta. Men denna kännsla är så underbar, jag har blivit beroende av kännslan. Kännslan av att vara nära en viss person.
Men är jag själv en person som förtjänar någon som vill vara nära mig? Det är också en jävligt bra fråga. Min livstil är kanske inte riktigt den finaste.
Men men... Jag måste bara börja acceptera situationen som den är, lik som jag gjorde senast. Jag måste komma fram med hur jag känner och inte försöka kväva mina kännslor. Man blir bara kukku av sådant. Jag är en mänsklig varelse bland er alla andra. Jag trivs som mig själv och nu för fan skall jag vara mig själv! Och jag trivs med henne också, och det är ju det viktigaste, right?
Så, jag har egentligen inga problem? Eller borde väl inte ha? Nu känner jag mig hel. Förr var jag en splittrad person, som desperat försökte plocka upp bitarna från det smutsiga parkett gålvet.

My psyche is in pieces
I'm shattering into pieces on the floor
The situation isn't in my control
Series of gristle and teeth fall on the floor
Chips of bone, gums, excretions, bits of scalp are spilled, bad smells spread out on the apartment
But no one can hear what happens behind the drawn curtain
My psyche is in pieces on the floor

Precis, en exakt beskrivning på vad som mitt gamla jag kännde. Jag försökte sy ihop mig helatiden, jag försökte ensam fixa mig. Tills jag för en tid sen märkte att en person behöver någon som hjälper dig. Personen behöver inte ens vara närvarande eller tala till dig, det räcker att de finns en person som du fixar dig själv för. Så att du själv har något viktigare i livet att leva för. Ensam klarar man sig aldrig. Nu har jag igen blivit jätte mycket klokare genom att skriva blogg. Men nu är jag hel. Jag är ihopsydd, jag är en ny människa. Jag saknar så mycket efter....

Love me, I whisper quietly
For I have only this dirty parquet
Nothing else, nothing else
I love you, I whisper quietly
I have only this dirty parquet
No other reality

I hold on to both ends so I wouldn't explode
I have to pull myself together
They tortured, I revealed
I lied but I confessed

Imperium!

Jag är enad med en grupp andra människor. Vi är människor som gillar adrenalin ruset. Vi är människor som enas när det är dags. Den första februari i år förenas människorna igen. Svett och blod skall rinna. Vi skiter i normer. Vi bryr oss inte om det att folk kallar oss småbarn, med sina små ringlekar. "Piiri pieni pyörii" Japp, hoppas det blir helt galna circlepits! Ja, den måndagen får Helsingfors igen vara rädd en kväll, när en armé med galna och fulla Machine Head fans går mot ishallen. Jag vet ej ännu om jag kommer hem i ett paket eller i rullstol, men jag kan säga att på tisdag kommer jag vara helt mosad. Blod och svätt kommer att rinna. Hoppas verkligen att Phil Demmel inte får en sjukdoms attack som senast... Men aaanyways... Jag vill pitta nu... Kanske jag moshpittar ensam här i mitt rum. MACHINE FUKIN' HEAD!

Hear me now
Words I vow
No fucking regrets

Sinä Riität

Jag hittade den bästa låten för att beskriva dagens fiilis.

Och nu undrar säkert alla att om jag har blivit galen? Ja, det har jag. :)

Saat olla juuri tuollainen
en tahdo jumalaa tahdon ihmisen
saat olla keskeneräinen
en tahdo valmista, tahdon sinut heikkouksineen
sinä riität minut täyttämään

//Mokoma - Sinä riität

Traveller...

Idag vill musiken inte tala till mig, den är stumm och mystisk. Jag hade så svårt att hitta en låt som beskriver känslan men sedan märkte jag att det är inte alltid ord som beskriver. Och det finns kännslor man inte alltid kan beskriva.
Jag har märkt att jag är en person som gillar att gå längre än för långt. För mycket är aldrig tillräckligt. Jag provar alltid mina gränser och jag njuter av att vara utanför dom.
Jag är en resenär som vill forska och hitta de mäst ljuvligaste och härligaste ställena utanför gränserna. Jag vill ut på världen och nu har jag fattat att jag vill göra det ensam. Jag skall själv klara mig där, jag skall själv förnyas, jag vill vara ensam en tid. Jag tror att jag påriktigt skall börja spara ihop pengar för en resa...

Jag låter musiken tala om kännslan. Lyssna och njut.

http://www.youtube.com/watch?v=liw4OlU_r8o

Walk With Me In Hell

Dagen var bra, förutom några lite mindre och större detaljer jag inte tänker skriva om.
Det var nu ungefär allt jag hade att säga.
Skall skriva en till idag, bara jag får lite inspiration.

Take hold of my hand
For you are no longer alone
Walk With Me In Hell

Of Mice And Men

Dagen har varit jätte intressant.
Säger hejdå åt den ena och välkomnar den andra.
Jag tror jag vet allt. Jag tror jag är säker. Jag tror så mycket. Jag är jag.

Jag öppnar fönstret för att gamla luften skall ut och dörren till den nya friska luften.
Anyways, får se vad tiden hämtar med sig och se om jag blir något klokare av det.
Knappast.

Back when I was just seventeen
I thought that I knew everything
I could make it in this scene
To be a rising star that only gleamed
But all the answers disagreed
With the questions held for me

Alone I Break

Att dricka är roligt. Allt vad man gör när man har druckit är roligt. Men att börja städa efter sig och försöka förklara sina dumma saker när man är nykter är skit tungt och inte alls något roligt.
Jag har länge nu funderat hur jag skall göra nu. Förra natten var så absurd.
Det är sånhärna nätter och händelser som får människor att ändra sig och livet blir annorlunda. Allting känns så främmande nu. Jag är själv en främling för mig själv och för andra. Tiderna ändras och jag med den.

Now I see the times they change
leaving doesn't seems so strange
I am hoping I can find
where to leave my hurt behind
All this shit I seem to take
all alone I seem to break
I have lived the best I can
Does this make me not a man?

// Korn - Alone I Break

Play God

Mitt liv blev betydligt mer kompliserat efter detta veckoslut.
Helt sjukt vilka otroligt kånstiga beslut jag gör i berusat tillstånd.
Men okej, inget ändå dödsallvarligt. Det var i början dendär normala knuscha-rähinäkännin.
Sen blev det till något helt annat :) Men iallafall fick Borgå en fin present av mig...
För att låna en väns ord "Mitä vittua sä senkin tenukeppi kiljupäissäs siel porvoossa oikeen rähisit ku ton näkösenä tullaan kylään, olet varmasti vielä humalassa senkin vetkuttelija"

And the strike of the night will trash the skyline
And darken the marks I’ve put in your skin

Let’s play a game of two
I’ll play God and you’ll play you
Let’s play a game tonight
I’ll play Dark and you’ll play Light

Nein pt.2

Jag skrev om min ned gång, men nu tycker jag att jag också skall skriva om min väg upp.
Efter jag avslutade förra skriften gick jag ner till busshålls platsen för att ta bussen till stan.
Kvällen blev kånstigt nog jävligt bra helatiden. Behövde inte åka med bussen för grannen råkade köra förbi. Sen gick jag ner till en väns lägenhet för att dricka kaffe och väntade på att sedan gå ut med andra bekantskaper. Under kaffe stunden snackade jag om mina problem och det lättade på trycket att få tala om det med en pålitlig person. Tyvärr gick kvällen lite ner för att ja såg helt för mycket bekanta. Det blev jätte lite tid för nya bekanta. Men jag har ju all tid i världen så det skall nog ordna sig.
Jag kanske upplivade den lilla delen som dog i mig tidigare på dagen? Okej, också väntan på mårgondagen får mig på lite friskare humör...

Det som mäst fick mig lättad var att jag hade en allvarlig diskussion med min mor idag när jag kom hem. Hon var inte alls arg, utan hon talade lugnt och förklarade situationen.
Hon är oroad över att jag dricker för mycket. Hon är också jätte orolig att jag har blandat mig i narkotika och hon undrade över min psykiska hälsa.
Normalt skulle jag ha börjat härja och smällit i dörrarna men den här gången känndes det bra att diskutera med mamma. Hon förstog mig och jag kunde vara relativt ärlig med henne. Lite små vita lögner, men skit samma. Det känns bra att man vet att fast alla andra i världen skulle överge en, så finns det ändå någon som bryr sig.

I believe that I can fly
That I will survive...

Nein pt.1

Mitt veckoslut skulle bli så jävligt bra. Det var som om jag levde en drömm. Jag lever en drömm, men ändå lever jag en mardrömm inne i min drömm. Allt gick och började så perfekt. Men sen rasade hela verkligheten på mig.
Jag vet ej mer vad jag håller på med. I ett hurdant spel har jag lagt i mig? Eller jag menar, jag hade inget val. Jag bara revs med i allt detta. Jag försökte lägga imot allt jag kunde, drog i bromsen.
Nu vet jag inte längre hur jag skall hantera situationen.

Dricka? Nej, jag beslöt mig efter den första och enda ölen idag att jag inte dricker för att glömma detta. Jag beslöt mig istället för att komma hem och skriva ner allt skit.
Jag har så jätte tom kännsla i kroppen. När det var som värst, var det svårt att prata, det gjorde ont att trycka ut luften och forma ord. Jag bara inte längre årkade diskutera. Det kändes tungt att lyssna och prata. En del av mig dog bårt idag. Bakom min mask skedde det något jag själv inte kan förklara. Borde årka ennu årka ta mig till Lovisa ikväll. Jag vet ej hur eller när men jag har absolut en kännsla för att jag måste göra det. Jag vilar nerverna en stund och sen sticker jag. Måste bara få träffa en viss person.

Imårgon måste jag dricka. Jag skall till borgå till en gammal klasskamrat, där ska vi fixa lite med xboxarna och dricka öl. Jag kan inte backa ur från den resan men jag hoppas mitt mående blir bättre till dess.

Otep - Nein:

My organs are rotting
My enemies are plotting
I am made of pages
Paragraphs and inspirations
Paper girl, burn the world
I pass the flame to you

Marshland

Idag på filosofi lektionen diskuterade vi om bloggande. Läraren ställde mig en bra fråga. Vill jag att människor läser det vad jag skriver. Jag kunde inte riktigt besvara frågan. Ibland känns det som om jag bara skrev ut för mig själv, så att jag själv skall komma ihåg, hur jag kännde och vad jag gjorde en viss dag. Men dock är det också viktigt för mig att jag förmedlar ett meddelande åt publiken.
Jag är en person som gillar att tala och bli hörd. Jag är en person som njuter av att bli sedd. Men mest tycker jag om när folk inte riktigt förstår, eller hamnar tenka på vad jag menar och säger.
Jag är ej längre säker på skriver jag dessa absurda och "tvådelade personlighets" texterna för att jag sjäv skall förstå mig själv bättre eller för att andra skall förstå, eller bara bli mera förvirrade?

När jag dyker djupare in i mina egna tankar och min personlighet, märker jag att mina kännslor är helt som dag och natt ibland. Detta kan bero på att jag ännu är ung och hormonerna och hjärnan inte ännu är i balans.
Men hur som hälst, har jag fått ihop en tanke idag. Jag är en del av samhället. Min uppgift är att gå på jobb och skaffa familj, fortplantta mig och dö. Jag är ett kugghjul i en stor maskin. Men jag är en så liten del av en så stor helhet att jag är obetydlig. Om jag lämnade denna värld, skulle alla delar som jag påvärkade i maskinen hitta ett nytt kugghjul och maskinen skulle fortsätta fungera. Maskinen klarar sig utan mig men jag klarar mig inte utan maskinen. Jag har ej en fri vilja. Vad är meningen med livet om du inte har en fri vilja? Allting är bestämt i förväg hur du skall leva. Okej, du har friheten att välja jobb, fru/man, barn, hem. Men ändå går du i samma mönster. Mönstret kan du inte ändra på. Om du inte går med i mönstret blir du snabbt utanför samhället. Maskinen... Du måste vara en del av maskinen för att överleva.
Det känns hemskt för mig när jag tänker på min framtid. Framtiden kommer att vara grå och tråkig. Jobba sen hem, Jobba sen hem, Repeat tills veckslut sen är man full. Det känns jobbigt att jag måste kämpa och slita för att få ett jobb, fru och hem.
Livet går bara ut på att kämpa sig igenom. Varför skall man anstränga sig, varför skall man bara pina sig. Kan man inte bara ge upp? Mindre smärta. Bara ta och lägga sig ner och dricka eller knarcka bårt sig? Vad är det igentligen man lever för?

Lever man för andra människor? Nej, det tror jag inte. Även fast du skulle dö, glömmer människorna dig och hittar en ny människa som uppfuller din plats. Och vad är det för speciellt med människor då? Vi är alla bara celler. Vi är bara kött och ben? Samma som vi äter i kötta soppa. Ska vi leva för kärlek då? Det är ju bara en kemisk reaktion i hjärnan?
Ska vi leva för att lära oss? Vi dör ju endå, sen går all lärdom till spillo. Min röst är bara vibrerande luft, mina tankar är bara electriska impulser, jag är bara celler byggda av atomer.
Jag är ingen supervarelse. Jag är bara ett djur bland de andra. Jag är ett med jorden. Jag är ett med universumet. Jag är ett med sanningen.

Är livet värt att leva?

Nothing that I say or do, Matters to the
Big machine. Nothing that I think or
Feel, matters to the big machine. If I am
Dead when tomorrow's gone,
The big machine will just move on.

Marshland - Mortiis

Dig

Here I come Mother fuckers!

Det är jag. Den här andra typen. Nej inte han, han är tillfälligt bårta.
Jag har gjort en comeback! Idag gick han ut för att kyla ner nerverna, med en liten runda och några cigaretter. Precis, så som han brukade förr. Han hade inte gjort detta på länge, senast någon gång på sommaren....
Nej men vad i helvete är det för skit musik som spotify nu spelar. Ah, ja, vill ha agressivitet vet ni?

Som sagt, blev han tänd på den gamla lågan där ute. Han lyssnade på de gamla låtarna, vilka jag brukade lyssna på när jag hade samma problem. Okej, detta möjlig gjorde en comeback för mig.
Mitt i allt började sirénerna ringa i huvudet och en aldeles sjukt varm, aggressiv våge gick igenom kroppen rakt upp i huvudet längs ryggraden. Han är ej historia än, han är det nutida jaget. Men för en kväll är det min tur att myllra i denna skalle. Han blev formad av mig. Men jag håller ännu hus där inne någonstans och kryper ut med jämna mellanrum.
Hahaha... Minns ni? Anarkist misantrop egoisten. Japp det är ännu möjligt att träffa mig ibland.
Ibland... Sällan nog men endå möjligt.

I would love to beat the face,
Of any mother fucker that's thinkin' they can change me,
White knuckles grip pushing through for the gold,
If you're wantin' a piece of me I broke the mother fuckin' mold,
I'm drowning in your wake
Shit rubbed in my face
Teething on concrete
Gums bleeding

Mudvayne - Dig

In Da Volvo

Idag, än en gång fick jag ta ett hårt grepp i bilens säte. Föraren är igen tydligen på galet humör och måste tydligen leka med våra liv. Rädsla, ja både obehagligt men också jätte behagligt. Bajsen tittade nästan redan ut ur analen när vi stannade. Adrenalinet pumpade, kallsvett rann...
Han svängde huvudet mot mig och sade, "Nu lär du dig köra bil, vi kan ju inte låte dig gå till bilskolan som en helt stupid noob."
Jahas, Då hamnade jag bakom ratten. Det var min tur att vara den gule ryttaren. På en skogsväg, i skogen, mitt i ingenting, satt jag bakom ratten och puttrade om kring med kyklings bilen. Det var ju inte alls så svårt jag trodde det skulle vara. Lärde mig till och med det mest västentliga när man kör. Att röka samtidigt man kör. Bilstereon pumppade ut med kraftig bass min favorit bass låt. IN DA VOLVO! Hade så lust att lägga Pedal To The Medal, men vågade ej ta risker. In Da Volvo. I början var jag skit nervös att jag kör ut bilen, men fan det var ju det bästa jag någonsin gjort. Aaargh, årkar inte vänta 6mån tills jag får egen bil och körkort.

Hörru Pekka, ska vi åka? Ja det ska vi, hämta dunken.
hopp in i bilen, fyll på bränsle, sätt på däck å höj volymen.
Ut med handen, dunka plåten, häll i groggen känn effekten.
Njut av ruset, höj volymen, njut av färden in till staden.
Ni ser oss i en bil som har gått många mil, men vem bryr sig? Volvo håller alltid stilen

In Da Volvo

http://www.youtube.com/user/shadowthron3#p/f/4/mxMkbqOQuwc

Bring Back My Life

Har spenderat en kväll i lovisa. Är igen lite på taket, men ej gör det nått. Har firat mitt föredetta bands basists födelsedag. Massor med brännvin, öl och poppers. Det var faktiskt första gången som jag provade på poppers. Fy fan måste bara säga att det är lika som marijuana. Första 30sec efter du har dragit det i näsan, är det helt likadan kännsla som om du var hög på hash eller marijuana. Okej jag gjorde väl inget annat ikväll än var fast i poppersburken helatiden. Det var så skönt. Man kunde bara släppa vardags problem, lämna hjärnan och hjärtat utan för kroppen och bara skratta åt obetydliga saker. Sitta i ateljen, vid bordet, en cigaret tänd, bara skratta, ansiktet rött... Det var underbart. Men det var ej mer underbart när jag kom hem. Min mor var helt psyko. Okej jag låvade henne att jag inte kommer hem full idag. Hon gnällde före ja gick ut att hon lägger mig på AA rehab om jag dricker idag. Okej jag kom hem, jag luktade brennvin, hon var ej nöjd. Men tror hon att AA rehab får mig att sluta dricka? Hell No! Vad fan ska jag göra med mitt liv då? Sitta hemma och läsa på läxor? Phyh, sånt liv lever icke en människa som heter Brandt i efter namn. Nykter? Vad fan betyder det, brukar alla mina Brandt släktingar fråga av mig i sverige! Japp jag är kanske en finländsk medborgare, men jag ger fan på att det strömmar samma blod och gener i mig som i mina kära släktingar i Sverige. Fuck the system, Fuck the sober me. Jag får ju inte ens något gjort när jag är nykter? Nyktra jaget bara deppar och surar? Vad fan? Jag måste ju få bli gald någon gång i allafall? Får jag inte nu och då ta ett par glas med livets elixir? Fuck dudes, dom som gnäller över att jag dricker för mycket, borde kasta sig en dag i mina skor och se hurdant liv jag lever. Kanske dom då fattar vad jag igenom går? Kanske gnället skulle sluta då?

And here I am, still waiting
Somebody, will you please take me home.

And here I am, listening to a love song
Somebody, can you take me home?
Bring back my life, bring back my life!
Can someone take me home?

Bring back my life, bring back my life!
So someone, let me know!

// Chapter Marilyn - Bring back my life

http://www.myspace.com/chaptermarilyn

Far Away From Home

Har igår lyssnat hela dagen på något jag inte vet vad det är. Det är musik ja, men helt super mystiskt för en genrevåldtäckare som jag. Jag som begränsas vid "HC-mättö"och Reggae. Men igår kom jag ihåg dendär underbara sommaren för två år sen. Jag var i sverige och stack ner till nått bands treningslokal nere i hallsta. Fick sitta där me kusinen och lira på deras skittor hela kvällen.

Men igår minndes jag vad bändet hette. Slog upp deras myspace och lyssnade första gången på deras låtar. Fyfan, först fick jag vidrigt hat mot detta. Jag hatade det här men efter en stund blev jag helt imponerad. Hela natten lyssnade jag bara. Tror det här är någon sårts emopunk :D

I think that I am alone, but I fucking join again

I dont know why I love to be in here

// Chapter Marilyn - Far Away From Home

http://www.myspace.com/chaptermarilyn

Stillborn

Idag har jag lärt mig att respektera mitt liv en aning mer än vad jag förr gjorde.

I några sekunder idag, var jag säker på att jag dör. Jag tror hela gänget mötte döden ansikte mot ansikte idag. 200km/h med en corolla som icke längre har spikar under däcken, på en skit hal väg.
Det var bara några millisekunder ifrån att föraren skulle ha missat att röra på ratten. Då skulle det ha varit sluten på detta. Före allt detta körde den jäveln fast i snödirvan när vi driftade. Det var inte heller långt ifrån att jag hade stött huvet igenom fönstret. Efter denna hemska rallyresan fattade jag att döden alltid lurar bakom någon knut. Som tur pissade vi honom i linssen idag.

I'm floating in the air
Slowly fading away from the earth
I'm guessing to the never when
On my way to my empty birth

Hold On

Fuck. Jag är alldeles bårta igen.
Jag var ute med två vänner jag inte sett på ett halvt år. Känns bra. Det senast då jag hade sommar jobb som jag satt ute och drack bärss med dom. Men nu är jag igen ensam vid min jävla fuckings dator... Men det är en greij... Jag är internet beroende, alkohol beroende, nikotin beroende...
Fuck... Mitt liv är så gonahatanut. Gone... Fuck... Fuck... Mamma sade idag "En tiedä mitä aineita käytät, mutta jotain muuta kuin kaljaa käytät, sen näkee silmistäs".

It's a weakness, it's a sickness
In the gene pool
Show no mercy, people here say
Kill the damned fool

This illness is like a monster that is
Eating us alive

Hold on, be strong
So right, so wrong
With all of our senses
All of our defenses
Hold on, be strong

Three Little Birds

Dagens programm var absolut det bästa på länge. Kanske bästa sen senaste sverige resa. Det vad de flesta av mina vänner kanske inte vet, är att jag faktiskt trivs där öster om östersjön. Det är var jag alltid är välkommen och alla möter mig med glädje i ögat. Där kan jag slappna av. Bara va.

På en varm sommar dag åka ner till stockholms bästa pizzeria, dricka en öl, sällskapa med kusinerna och farbror. På kvällen ner till kusinens lägenhät för att drick lite mer biira och har skit roligt.

Okej, dagens programm var ganska lika. Först på en iskall öl. Sedan lite drinckar och så vidare.

Vi stack ner till degerby för att mysa lite, sedan beställde vi pizza. Ahh fan vilken härlig kväll. Pizza, vänner, alkohol i måttliga mängder. Och hela kvällen spelade Bob Marley. Detta var det jag behövde efter flera dagar med stress och hangover. Har sällan skrattat så mycket jag gjort idag. Tror lite degerbys personal trodde att vi hade rökt på... Men hög på glädje kanske?

Dessutom ringde jag en gammal vän. Frågade läget och så. Det var en röst jag ej hört på 2 år. Men det var najs.

Tre gamla vänner... Tre små fåglar...

"Don't worry about a thing,
'Cause every little thing gonna be all right.
Singin': "Don't worry about a thing,
'Cause every little thing gonna be all right!" // Bob Marley

Confession

Har ni någon gång fått en sådan kännsla att bara gå bårt? Bara ta med sig själv och lämna allt bakom dig? Allt du äger får bli, ditt jobb, skolning, vad du än har. Hela ditt liv. Bara lämna det, och dra åt helvetet? Okej, inte kanske helvete men något lite mer varmare sälle än Finland.

Idag blev jag så skit förbannad på männskligheten. Eller mer på människor i det finska samhället. Besviken på mina vänner. Jag är så besviken att jag blir förbannad. Först tenkte jag ta med mig brännvins flaskan och försvinna ut för att dricka bårt den här dåliga kännslan. Men jag fattar att det inte hjälper nått fan. Alkohol är Babylonskt gift. Jag har med egna ögon sett hur den för mig som en slav. Den förstör fysiskt och psykiskt mig. Den lösningen tar jag inte idag. Idag tar jag en lösning. Drömma... Jag vill dra dit var pepparen växer. Indien... Ja, jag har en sådan kännsla idag. En känsla att ta bara vilket flyg som helst bårt här ifrån, och inte komma tillbaks på en lång tid. Om jag hade så mycket pengar skulle jag göra det med samma jag blir myndig. Jag skulle skita i sista året gymnasiet, jag skulle ge fan i vad färldrarna säger. Ett år på världen är väl mykcet mer lärorikt än att sitta och ruttna i klassrummet. Jag vill ej mer se de samma ansikten. Jag vill ej höra samma röster dag efter dag. Inget värkar ändra. Allt är hela tiden det samma. Jag "polkee paikallaan". Jag vill träffa nya människor, se världen, dricka massor med öl, röka enorma mängder brajj, ligga på stranden och bara vila, utan att behöva tenka på nått av den skiten som finns här i hembyn. Bara försvinna någon dag. Bara lämna alla här och undra var jag stack. Aldrig höra av mig åt dem. Sen komma tillbaks hem som en ny, välmående, hel och lärd människa. Bara det vore möjligt någon dag.
Men när jag skriver om att resa på världen, menar jag fan inte något jävla mainstream turistresort-helvete. Om det skall resas ska det vara riktigt backpacker shit. Mig ser ni inte på Kanarieöarna med en dyr drink i handen. Nej fan, jag skall ner till de gamla kommunist asien. Där ifrån vill jag till Africa och Latin America, Karibiska öarna, Jamaica och Haiti såklart. Kanske eventuellt USA. Inget färdigt planerat. Bara skit massor med fyrk med. Sen åker man hem när pengarna tagit slut. Inge brått någonstans. Bara åka runt om det känns för det. Stanna sålänge man vill enda tills pengarna tar slut. Kanske man inte behöver komma hem? Kanske man har hittat ett nytt hem? Vem vet om man blir där någorstans i världen för rästen av sitt liv?
Japp det är min drömm. Jag har alltid drömmt om att komma bårt ur detta skit system. Samma system som både mor, far och far- och morföräldrar har varit fångar för. Bårt från Babylon.
Även fast jag har rakat bårt mina dreads är jag ändå en rasta-själ som är fånge i västerländska systemet. Jag vill vara fri. Jag vill själv skörda min ört och inte gå enligt storföretagens klockor på jobb. Inte buga för lagar jag anser vara skit. Inte buga för politiker, poliser, soldater eller rika människor. Babylon får mig att må dåligt. Detta system får människor ur sina sinnen.
Nuförtiden värkar människor bara danssa kring mode, pengar och lyx. Vad i hela helvete? Det är därför jag är skit förbannad. Idag blev jag bårt byten av vänner jag trodde var smarta. Jag trodd de var så kallade riktiga vänner. Nej riktiga vänner får man ej i Babylon. Här har mode, pengar och sammhälliga statuset mer värde än du. Här i Babylon är jag inget värt. Okej kanske det låter kånstigt att jag gnäller på samhället för att jag själv har problem med mina vänner. Men jag kan slåvad om att liknande betéende inte accepteras eller knappast finns i utvecklings länder. Fuck you babylon Shitstem. Fuck you...

Bottle's Nest

Jag vaknade idag... Med den värsta krapulan jag kanske någonsin har haft. Men jag har inte druckit sen förra året. När jag gick ut för att ta min krapulacigarret märkte jag att jag hade lämnat en halv flaska brännvin ute i snödrivan? Jag hade ju inte ens köpt brännvin? Okej, vem fan bryr sig, ingen saknar den ändå. Ciggen fick mig må bara sämre, vilket de alltid gör när jag har krapula. Bläää.....

Woke up this morning
with my head in the dirt
Master of disaster has raped my soul again
I feel like shit and my body hurts
What did I do?
Can't remember a thing
Not a thing

It's constant battle
And the bottle always wins

I wanna go all the way
Down the bottle's nest
I'm gonna go all the way
Why pretend?

Pain - Bottle's Nest