Confession

Har ni någon gång fått en sådan kännsla att bara gå bårt? Bara ta med sig själv och lämna allt bakom dig? Allt du äger får bli, ditt jobb, skolning, vad du än har. Hela ditt liv. Bara lämna det, och dra åt helvetet? Okej, inte kanske helvete men något lite mer varmare sälle än Finland.

Idag blev jag så skit förbannad på männskligheten. Eller mer på människor i det finska samhället. Besviken på mina vänner. Jag är så besviken att jag blir förbannad. Först tenkte jag ta med mig brännvins flaskan och försvinna ut för att dricka bårt den här dåliga kännslan. Men jag fattar att det inte hjälper nått fan. Alkohol är Babylonskt gift. Jag har med egna ögon sett hur den för mig som en slav. Den förstör fysiskt och psykiskt mig. Den lösningen tar jag inte idag. Idag tar jag en lösning. Drömma... Jag vill dra dit var pepparen växer. Indien... Ja, jag har en sådan kännsla idag. En känsla att ta bara vilket flyg som helst bårt här ifrån, och inte komma tillbaks på en lång tid. Om jag hade så mycket pengar skulle jag göra det med samma jag blir myndig. Jag skulle skita i sista året gymnasiet, jag skulle ge fan i vad färldrarna säger. Ett år på världen är väl mykcet mer lärorikt än att sitta och ruttna i klassrummet. Jag vill ej mer se de samma ansikten. Jag vill ej höra samma röster dag efter dag. Inget värkar ändra. Allt är hela tiden det samma. Jag "polkee paikallaan". Jag vill träffa nya människor, se världen, dricka massor med öl, röka enorma mängder brajj, ligga på stranden och bara vila, utan att behöva tenka på nått av den skiten som finns här i hembyn. Bara försvinna någon dag. Bara lämna alla här och undra var jag stack. Aldrig höra av mig åt dem. Sen komma tillbaks hem som en ny, välmående, hel och lärd människa. Bara det vore möjligt någon dag.
Men när jag skriver om att resa på världen, menar jag fan inte något jävla mainstream turistresort-helvete. Om det skall resas ska det vara riktigt backpacker shit. Mig ser ni inte på Kanarieöarna med en dyr drink i handen. Nej fan, jag skall ner till de gamla kommunist asien. Där ifrån vill jag till Africa och Latin America, Karibiska öarna, Jamaica och Haiti såklart. Kanske eventuellt USA. Inget färdigt planerat. Bara skit massor med fyrk med. Sen åker man hem när pengarna tagit slut. Inge brått någonstans. Bara åka runt om det känns för det. Stanna sålänge man vill enda tills pengarna tar slut. Kanske man inte behöver komma hem? Kanske man har hittat ett nytt hem? Vem vet om man blir där någorstans i världen för rästen av sitt liv?
Japp det är min drömm. Jag har alltid drömmt om att komma bårt ur detta skit system. Samma system som både mor, far och far- och morföräldrar har varit fångar för. Bårt från Babylon.
Även fast jag har rakat bårt mina dreads är jag ändå en rasta-själ som är fånge i västerländska systemet. Jag vill vara fri. Jag vill själv skörda min ört och inte gå enligt storföretagens klockor på jobb. Inte buga för lagar jag anser vara skit. Inte buga för politiker, poliser, soldater eller rika människor. Babylon får mig att må dåligt. Detta system får människor ur sina sinnen.
Nuförtiden värkar människor bara danssa kring mode, pengar och lyx. Vad i hela helvete? Det är därför jag är skit förbannad. Idag blev jag bårt byten av vänner jag trodde var smarta. Jag trodd de var så kallade riktiga vänner. Nej riktiga vänner får man ej i Babylon. Här har mode, pengar och sammhälliga statuset mer värde än du. Här i Babylon är jag inget värt. Okej kanske det låter kånstigt att jag gnäller på samhället för att jag själv har problem med mina vänner. Men jag kan slåvad om att liknande betéende inte accepteras eller knappast finns i utvecklings länder. Fuck you babylon Shitstem. Fuck you...