Nein pt.2

Jag skrev om min ned gång, men nu tycker jag att jag också skall skriva om min väg upp.
Efter jag avslutade förra skriften gick jag ner till busshålls platsen för att ta bussen till stan.
Kvällen blev kånstigt nog jävligt bra helatiden. Behövde inte åka med bussen för grannen råkade köra förbi. Sen gick jag ner till en väns lägenhet för att dricka kaffe och väntade på att sedan gå ut med andra bekantskaper. Under kaffe stunden snackade jag om mina problem och det lättade på trycket att få tala om det med en pålitlig person. Tyvärr gick kvällen lite ner för att ja såg helt för mycket bekanta. Det blev jätte lite tid för nya bekanta. Men jag har ju all tid i världen så det skall nog ordna sig.
Jag kanske upplivade den lilla delen som dog i mig tidigare på dagen? Okej, också väntan på mårgondagen får mig på lite friskare humör...

Det som mäst fick mig lättad var att jag hade en allvarlig diskussion med min mor idag när jag kom hem. Hon var inte alls arg, utan hon talade lugnt och förklarade situationen.
Hon är oroad över att jag dricker för mycket. Hon är också jätte orolig att jag har blandat mig i narkotika och hon undrade över min psykiska hälsa.
Normalt skulle jag ha börjat härja och smällit i dörrarna men den här gången känndes det bra att diskutera med mamma. Hon förstog mig och jag kunde vara relativt ärlig med henne. Lite små vita lögner, men skit samma. Det känns bra att man vet att fast alla andra i världen skulle överge en, så finns det ändå någon som bryr sig.

I believe that I can fly
That I will survive...