Men ändå fast jag har så mycket på gång nu, så saknar jag ändå pappa. Årkar inte vänta tills han kommer hem... Har så mycket att berätta och det har han säkert också. Det är så tomt här i huset när han är bårta. Fast jag ibland har blodiga konflikter med honom, så är han ändå en av de viktigaste personerna för mig. Han må vara lite "kukku" och ha sina underliga funderingar och tönttiga projekt, men det är det som gör hans liv intressant.
Visst är det också tungt med hans "problem", men det har hela familjen redan lärt sig att leva med. Det är nu en helt vardaglig sak här. Det är någonting jag helt nu har accepterat och jag till och med kan skratta åt det. Jag har också diskuterat om det här med honom ett antal gånger och han vet att jag inte har tagit illa upp och jag vet vad allting handlar om. Men nu är han igen helt på sina fötter och allt värkar vara okej. Jag är så glad. Det är ibland riktigt kul att se på när han pynttar omkring här. Visst kan det vara stressigt men sist och slutligen är det faktiskt kul att se att han mår bra och han njuter av att få peta på greijer. Argh pappa kom hem!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti