Hela dagen kändes så jätte bra. Den var så underbar och allt gick som jag hade planerat.
Men när jag stannade upp för att tänka och minnas rasade mitt humör från 100 till 0.
Jag började minnas hurdant liv jag levde före gymnasiet. Ja, det livet var så mycket mer annorlunda. Jag hade helt andra vänner, vi var vilda och dumma. Inte alls stress inför skola eller annat skit då. Man bara levde sitt liv och "chilla" och härjade. Men tiden är en jävel, den löper skit snabbt och för evigt, bara framåt.
Jag saknar de tiderna och vännerna. Men nu håller man på att bli vuxen och man måste skapa nya relationer. Stressen blir allt värre, livet bara mer enformigt och varva ner kan man nästan bara med alkohol. Också det att mitt hår försvann fick min identitet på något sätt att andras.
Som ett nytt kapitel i livet. Ett kapitel som värkar väldigt tråkigt och enformigt. Fanfanfan...
Tilaa:
Lähetä kommentteja (Atom)
Det är just det som är problemet med livet. Det är för kort. Det roliga tar så småningom slut. Man blir en tråkig vuxen som nöjer sig med att gnälla istället för att agera. Och sen dör man.
VastaaPoista