Tanterna på a-kliniken var nöjda idag...
Men i allafall. Sakerna rullar fram och jag tänker inte lägga stop för det nu. Det värkar som om en ny värld skulle öppnas.
Det känns dock konstigt. För drygt en månad sen var jag färdig att sluta med allt. Jag kunde bestämt hålla mig. Jag låvade och jag höll det, tills andra parten bröt sitt löfte. Problemet var att jag inte gjorde löftet åt mig själv, utan åt en annan. Jag åkte ner igen. Nu värkar det som om det gick hårdare än någonsin. Jag värkar ha glömmt alla de kännslor, alla löften och hela faderullat. Det som ändå var något väldigt vackert... Men igen visade det sig att man inte kan lite på någon, inte äns de man älskar.
Men hur som hälst. Nu är det dags för nya äventyr med nya ansikten och nya medel. Jag känner mig för tillfället stabil och trygg med det system jag har lagt upp. Bara den där jävla medicineringen fattas. Men den skall jag fixa.
Tilaa:
Lähetä kommentteja (Atom)
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti