E571

Jag har aldrig förr brytt mig om vad min far gör. Men nu när han sist och slutligen beslöt för att lämna oss, började jag faktiskt må ganska illa. Han har nu ett nytt hem och en ny familj. När jag kommer hem härifrån kommer det inte finnas hans greijer hemma längre. Var vår familj verkligen så deppig och svår? Var både jag, mamma och min bror sämre än de han nu bor hos? Okej, jag vet att jag aldrig var det barn både min mor och far önskade. Jag gick mina egna vägar och gjorde livet mycket svårare för dom, och sårade dem med det vad jag gjorde. Men mäst mår jag illa över min mor. Hon måste nu leva ensam, min bror har sina svårigheter och jag är nere på botten för tillfället. Jag har förr alltid bota mig med alla möjliga kemiska substanser men nu måste jag bara ta och bita i sakerna som de kommer. Jag vill varken hem eller vara här. Jag vet ej egentligen överhuvudtaget var jag skulle vilja vara...