The sound of silence...

Jag vet inte längre hur jag ska vara i denna galna världen. Jag har så många sidor och så många roller. Nu vill jag inte längre vara nån och jag vill bara ruttna bort i mitt lilla egna bo... I tystnad.
Jag tror jag har gett upp, jag är så trött och... I am so weak. Jag årkar inte längre, alla världens problem faller på mig och jag känner mig så tung. Jag vet inte årkar jag. Jag har tappat gräppet...
Jag är över medicinerad och patetisk. Jag klarar inte det här även fast ja har så mycket medicin som ska stoppa det här. Jag är helt enkelt jävligt manis-depressiv. Jag är bipolär och jag isolerar mig helt som pappa gjortde när jag var liten... Jag är en fukings BRADNT. Och det kan ingen ta från mig... Jag saknar pappa...

Här i mitt lilla bo får jag för mig själv gråta och bråka med min hjärnä... Jag är inte normal...
Jag får från morgon till kväll bråka med mig själv och försöka medicinera allt men det bara skiter sig. Varför kan jag inte hitta lycka. Jag ska nu bråka med mig själv och lyssna på musik... Musik är min tystnad...