Rehab

Nu har jag då varit på rehab igen. Helt streight blir jag aldrig men lite skall jag begränsa mitt narkotika missbruk.

Jag såg, hörde och var med om en hel del där. T.ex insåg jag att mitt missbruk verkligen var ett stort problem. Jag såg också vad som mitt missbruk skulle ha lätt till om det hade fortsättit i den graden det gick före jag åkte in på rehab.

Nu insåg jag hur jääävligt svårt det är att sluta. Hur illa man mår när man inte får det man behöver. Hur mycket det river ens psyke.

Jag var helt sönder riven både psykiskt och fysiskt. Det ledde till att jag drog snabba slutsatser och gjorde några dumma saker. Jag kände mig hjälplös, som ett skadat djur i en knut. Jag grät och låg i sängen och bara stirrade upp i taket de första dagarna. Det gjorde så ont i kroppen och tankarna bara snurrade runt i huvudet.

Men tiden gick förbi fort. Det känns som om det var igår jag gick upp dedär metall trapporna och in genom den där tjocka metall dörren.

Jag kanske borde ha varit där längre. Jag känner mig inte ennu färdig. Men jag försöker och kämpar. För jag har andra orsaker att leva för än narkotika. Jag har ju endå världens bästa vänner och släkt. Kanske det nu är dags att lägga ner tid på dem istället än för att lägga ner all tid på att knarka och skaffa knark.

Skola är ennu ett litet mysterium, men det blir hela tiden lite klarare hur jag skall göra. Vissa lärare har jag talat med, vissa har jag ännu inte vågat gå och prata med. Jag skämms och vill inte möta dem. Även fast jag måste. Men skolan är nu på plats nummer 2. Jag själv och min hälsa på första plats.