Barrabas

Jag börjar bli paranoid. Alla är imot mig, alla sviker och slår kniven i ryggen. Jag vet inte om jag har rätt eller fel, men det snurrar konstant i huvudet. Jag tror jag håller på bli sinnessjuk, och jag går inte äns på amfetamin länger. Men hey, iallafall vet jag. Eller jag tror jag vet. Att ni alla högg mig i ryggen. Vem kan jag lita på längre? Jag känner mig sårad, jag känner mig ensam, alla viste men ingen sade något. Men jag kan inte säkert veta, men jag känner det i mig. Jag blir galen när jag tänker på det. Det gör så ont. Men vad kan jag göra? Jag kan inte göra något annat än skriva om det här. För om jag pratar om det till er så ljuger ni om det, eller så tycker ni jag är sjuk i huvudet om jag har fel? Om jag har rätt så känner jag mig totalt värdelös, världens största loser, patetisk liten skit som blir lurad och är så jävla blå ögd att den inte har märkt något. Jag skulle känna mig riktigt hårt rövknullad. Det här är inget nytt, jag har länge redan följt med hur folk reagerar, vad folk säger och jag har spanat på blicker och korppspråk. Jag har pusslat bitar in i mitt huvud och kom på det. Kanske? Men iallafall... Jag tror det här inte är friskt om allt det jag inbillar mig i mitt huvud inte är sant. Om det är så borde jag kanske tänka på att begå självmord för att vara så blåögd och för att jag  inte kan bearbeta känslor och motgångar på hälsosamt sätt. Jag har hela dagen skjutit i mig massor med skit, men jag kände mig jävligt obekväm för att jag misstänker att den brevid mig har fördröjt mig. This is fucking insane. Jag måste få en tid till läkaren och få honom att skriva mig bentzo mediciner. För dom hjälper mig, dom får det här att gå bort. Jag fick likadana panik/ångestattacker i skolan, men jag började äta bentzon före jag gick dit så försvann det. Kanske jag behöver såna nu? Eller kanske jag borde försvinna bort någonstans långt och lämna sånt här skit här, eller kanske jag borde gå på rehab igen? If this pain and paranoia wont go away, I'll promise you... There will be bodies.

jesus vill att ja förlåter dom
som har förvisat mig från byn
men jag har svårt att förlåta nån
som håller käften för att rädda sitt skin
ni är smuts i mina ögon ni betyder ingenting

men jag lovar att jag kommer tillbaks
och ingen kommer hjälpa er då den dagen gryr
för hela byn kommer stå till svars
och alla kommer få känna på mitt raseri