Pappa

Jag stod och väntade i en korridor i hälsocentralens källare, brevid ett rum som dom har döda människor i. Jag och Mamma stod där och vi båda höll inne vår sorg och försökte att inte gråta redan där.

Dörren öppnades och när vi gick in låg Pappa i kistan och jag var helt jävligt nervös. Jag hade tagit 1500mg pregabalin för att lugna ner mig. Dessutom hade jag under 120mg Metadon och 45mg Oxsatsepam. Men fast jag hade massor med lugnande i kroppen var det ändå en jätte känslosam händelse.

Jag gick ner till Pappa, han var helt blek men han såg helt 100% ut som min kära Pappa. Det var Pappa som låg där. Han såg nöjd ut. Och han verkade ha det bra och han såg ut som att han har fått fred och har lämnat stormiga känslorna som han hade.¨

Pappa var ju sjuk. Han hade jävligt svår bipolär manis-deppresiv sjukdom. Han var så svår patient att läkarna hade svårt att hjälpa honom. Han försökte själv mord säkert 5-10 gånger under min livs tid.
När jag var 15-årig så försökte han på allvar ta livet av sig och han t.o.m. rymde från mentalsjukhuset mitt i psykos och han var helt upp å ner. Jag kände då att han inte riktigt var min Pappa.

Vår relation blev bara värre desto äldre jag blev i tonåren. Vi stred från morgon till kväll då när Pappa var hemma. Han flyttade ut och tillbaka varje år skilde han sig från Mamma och varje år kom han tillbaka. Sen fick Mamma nog och han flyttade till Tina. 

Tina är en jävligt trevlig människa. Hon är jätte snäll, hon lyssnar och stöder när man har det svårt.
Jag förstår varför Pappa älskade henne och varför han blev så deppig när dom hade strider.

I Decemder slängde Tina ut Pappa, och han fixade en lägenhet åt sig på chiewitzgatan i Lovisa,
Jävligt fin källar lägenhet, två rummare och ruskigt bra stämmning i längeheten. 

Han fortsatte med Tina även fast han bodde ensam. Dom tänkte väl att det är bra att ta distans men

ändå vara tillsammans.

Pappa var jämt otrogen mot Tina. Det var han mot alla sina partners. Han var sex-addict. Han kunde inte helt enkelt bara motstå sex med vilken kvinna som hälst. Han var riktig kvinnoman, jag har fått han gener nog. Men det gjorde också hans manis-depressiva sjukdom värre när han var otrogen och fick stirda helatiden och han åt inte mediciner som han borde ta.

Sen ett halft år före hans död, började vi förtbättra vår Far-Son relation. Det var jävligt kul att sitta med Pappa och kålla på film och netflix. Vi fixade också på en Americansk bil. En Buick Le Sabre årsmodell 1969. Den skruvade vi på tillsammans i hans bil garage och vi drack en hel del öl och sprit med cola. Pappa var så cool att han hade eget destillerad alkohol. 40% alkohol. Hembrännt kallas det. Det är ju olagligt, men Pappa var en sådan typ som inte riktigt alltid brydde sig om lagen.
^
Sista månaderna som jag kände att jag hade en Pappa igen och vi hade jävligt bra relation. Men problemet var att Pappa drack gandska mycket sista tiderna. Han hade alltid rom och cola eller hembränt.

Sista festen jag var på med Pappa gick helt snett. Vi hade roligt i början och vi lagade mat tillsammans och åt bra och drack mycket. Men sen började Pappa med det där retandet. Han kritiserade mig och stampa ner mig i tre timmar och skällde att jag är en lat knarkare. Han förstog aldrig hur metadon och mina andra mediciner hjälper mig och hur mycket jag behöver dom. Han skrek och tykte att jag tar knark, att mina mediciner är bara en ursäkt för att få knark. Alla mina mediciner var knark tykte han och han skällde ner mig så mycket. Till sist blev jag arg och fick ett anfall och tog honom i kragen och lyfte min knognäve och frågade honom om han vill ha stryk eller börja strida. Hans min blev jävligt konstig och hans ögon blick var så ruskigt besviken. När han inte reagerade på knognäven så drog jag fram min kniv. Jag har alltid kniv på mig i rock fickan. Sen kom en min vän i mellan och skuffade ut mig från lägenheten och jag bara skriker i psykos åt Pappa att; "Sug kuk jävla spurgu gubbe, sug kuk". Och jag tog fram kuken och viftade den åt honom. Det var det  sista jag sa åt min Far.

En vecka efter striden på festen så tog jag inte kontakt med honom för tänkte ge honom lite tid att lugna ner sig. Sen får jag ett samtal av Tina (Pappas flickvän), Hon sa att Pappa har lämnat ett självmordsbrev och hon fick inte tag på honom. Vi alla blev sjukt oroliga och började läta efter honom. Han skrev i självmordsbrevet att han är i Lovisa skjutbana.

Jag var helt fuckings hög på pregabalin och mina egna mediciner men när polisen kom 20:00 hem till oss visste jag redan varför dom kom. Dom berättade hur han han hade gjort självmord.
Han hade stäng in sig i sin Paketbil i bak delen. Han hade köpt 4 engångs grillar. Så han tände på grillarna och åt ett helt paket av ketiapin som är en medicin som man somnar av. Så Pappa hade kvävits till döds i sin bil av en gångs grillar och så hade han troligen slåknat av medicin dosen.
Jag såg nog i bakdelen av paketbilen att han hade lyssnat på musik och han hade hunnit röka en sista cigarett. Så dog min far.

Så jag som är närmaste anhöriga så jag måste sköta all pappersarbete och årdna begravning och göra ett dödsbo etc... 

Men idag fick jag lättnad. Jag fick äntligen säga förlåt åt Pappa och några fina ord. Jag tror han förlät mig och han hade det bra och var i ro. Hans fina skägg var kvar och han såg ut som min coola Pappa. Sista farvälen men det lättade jätte mycket att se honom. Mamma kom också med in och hon grät. Jag har sett bara 2 gånger när Mamma gråter. Hon är en jävligt psykiskt stark tant.

Så den 08.04.2017 blir det begravning åt Kalle Pappa. Hallstavik är påväg hit. Han dog den 08.03.2017 så det blir jämt en månad.

Farväl Carl Christian Brandt aka Kalle Brandt, du var en väldigt speciell person men du hade massor med familj och vänner runt dig som älskade dig och brydde sig om dig. Du bara inte insåg det när du inte tog mediciner så du trodde du var ensam. Det var du aldrig. Jag älskar dig Pappa och jag saknar dig. Du bevisade åt mig det här senaste halv-året att du är en jävligt bra Pappa och jag hade stans Coolaste Pappa. Vila i fred!