Har vakat ända sen torsdag. Börjar vara smått slut. Man ser på ansiktet att det har gått hårt. Huden är allt sämre och ögonen är skit stora. Jävlar, måst nu sluta. Och vad jag har ställt till med igen? Eller har jag? Eller inbillar jag mig bara? Men hur som helst, vet jag inte vad jag ska göra eller vad som kommer nu i framtiden? Jag är faktiskt jävligt psykiskt inträngd och väldigt ostabil nu. Det här livet börjar igen lämna sitt spår i mig, jag ser alldeles ut som en knarkare igen. Mina armar är sönder skjutna, min skyddsängel som jag länge inte haft kontakt med var alldeles chockerad när jag kom in ur dörren. Hon satt där och bara stirrade på när jag skjöt i mig massor med gift och hon lyfte upp mig från toaletten och matade mig... Tack gode gud för dom...
Aijuu glad farsdag, tyvärr är jag barrikerad in i mitt rum med sprurtan i armen, pappa hade rätt, han fick en väldigt värdelös son.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti