Jag har inte ätit eller sovit sen Torsdag. Den här gången har jag inte ändå varit i psykos. Jag förstår inte äns vad jag håller på med. Jag sitter ensam i mitt rum med släkta lampor och skjuter i mig amfetamin. Jag har nu och då gått ut ur rummet då jag har spytt eller rökt. Men jag får vara i fred här, ingen vill komma in. För dom vet att jag är i det här tillståndet nu. Jag vill inte prata med dom. Nu måste jag vila, och skjuta i mig lite till.
Det bränner i ådrorna. Det här amfetaminet är inget att leka med... Jag har inget att göra här inne, så jag sitter och skriver ner situationen. Den är inte så vacker... Nu känner jag mig verkligen som en riktig knarkare. Påminner mig lite om Nikki Sixx som fick ångest/psykos-attacker och låste sig in i garderobet och bara skjöt i sig skrot där inne. Jag har inte uppfyllit mina mänskliga grundbehov på 4 dagar nu, Ingen mat, ingen sömn, inte skitit, och idag har jag inte pratat med någon om det. Jag borde sluta ta det här för jag måste ju på pisstest. Men de får vara den här gången, nu för en gångs skull vill jag vara på bottnet en stund. För mig själv. För på bottnet glömmer man hur det var att vara på toppen och man kommer inte ens ihåg att man föll ner. Jag bestämde mig på torsdag att jag ner knarkar mig för fullt. Bara för att känna igen hur det känns att inte känna.
Ps. Hela jävla rummet stinker riktigt förjävlig av blandning av bra amfetamin och amfetaminsvett.
"Koe-eläimen stimulanttiaddiktio voi olla niin voimakas, että se voittaa kaikki muut tarpeet. Samoin apinoiden on todettu itseannostelevan amfetamiinia/kokaiinia lopettaen kaikki muut toimintansa, kunnes ne vaipuvat unettomaan uupumukseen ja kuolevat parin viikon kuluessa" -Wikipedia

Ei kommentteja:
Lähetä kommentti