När jag kom hem tänkte jag göra något jag gärna inte gör. Jag tänkte ringa min farmor och berätta allting. Jag vill gärna inte göra det för att hon blir lätt orolig. Och hon om någon har mycket mer att vara orolig för än mig. Det är en kvinna gjord av stål. Så mycket hon har tålat under alla dessa år. Problem ungdomar, knark missbrukare, alkoholister, allvarligt dödliga sjukdomar och allmänt störda människor. Sen ännu mig på köpet nu. Och hon har ännu sitt psyke i skick och kan hjälpa alla bäst hon kan. Utan henne vore alla där i trakten helt hjälplösa. Där är allting hela tiden fucked up. Men ändå kan jag lugna ner mig där och lämna mina egna problem hemma. Hon erbjöd till och med att betala halva av min resa dit om jag känner för att jag behöver komma bårt härifrån. Jag måste tack henne för att hon finns. Hon har betytt så mycket för mig. Också hela familjen där. Fastän dom har det svårt där har de alltid accepterat mig och välkomnat mig med öppna och varma händer.
Hur som hälst gav farmor mycket bra råd åt mig och hon fick mig och må en glimt bättre.
Jag skall ännu idag åka ner till stan. Om en kvart faktiskt. Skall ännu en gång gå ner någonstans för att tänka. Jag behöver tänka mycket nu. Jag planerar mitt varje steg nogrannt. på sista tiderna har jag lite glömmt att göra det. Därför har allting skitit på sig ganska så mycket. Har inte alltid tänkt på konsekvenserna.
I'm dead inside
I lost my heart
In the middle of this fight
I've been dead inside
since you turned your back on me
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti