Längtan.

Sommaren är påväg. Jag har mått så mycket bättre när solen har lyst hela dagen.
Jag har haft en riktigt lugn och bra dag med tanke på att jag har haft lite abstinens hela tiden.
Jag har pratat med farmor. Sedan åkte jag in till stan med pappa.

När jag satt i bilen med pappa märkte jag något jag inte tänker på så ofta. Han och jag. Vi som annors har lite avstånd men annors varma relationer. Jag och han. Helt likadana jävlar är vi. Jag har inte fallit långt från trädet.
Där satt vi, båda med en rykande sätkä i käften. Vi båda med psykiska problem. Båda en typ ganska lika ungdom skulle jag tro. Det kändes väldigt unikt. Jag fattar verkligen nu att jag är hans son och han är min far. Nu känns det starkare än någonsin.

Med tanke på pappa och farmor börjar jag tänka på Sverige och mina svenska rötter. Pappa föreslog att jag skulle söka sommarjobb i sverige och flytta över dit denna sommar. Det skall jag börja fundera på. Det är där jag hör hemma. Den svenska sommaren. Varje sommar jag åker dit så är jag fri som en fågel. Jag kan känna doften av svenska sommaren och Hallsta med bara tanken. De alla minnen jag har där, de alla bästa tiderna. All those fried memories...

Men jag fortsätter tänka... Och jag kommer fram till mina kusiner. Vissa av dom, respekterar jag och ser upp till alldeles otroligt mycket. De är äldre än jag, och när jag var liten var de de coolaste typerna jag någonsin sett. Det är de fortfarande. Fastän jag är yngre än de, har de kunnat spendera tid med mig. Det är något som väger mycket för en tonårs pojke. Att få hänga med coola stora pojkar. Desto äldre jag blir desto mer lär jag mig känna dem och desto mer känner jag samhörighet med dem. Måste faktiskt säga att det känns mer som bröder än kusiner.
Det har länge varit på tapeten att det skulle ordnas en släktträff i Lovisa i sommar. Det ser nu ut som det skulle bli till något. Det kommer vara helt sjukt. Lovisa kommer vara helt ruinerat efter den festen.

På tal om bröder. Jag har en bror i sverige. Har träffat honom bara två gånger, och då var jag typ 10. Hade aldrig haft kontakt med honom. Det var något förbjudet subjekt. Ville inte prata eller fråga om honom av pappa. Men förra året tänkte jag ta initsiativ till att försöka få kontakt.

Det fick jag. Nu pratar vi ganska mycket via internet. Har nu under senaste gångerna jag varit i sverige försökt ordna en träff men det har varje gång blivit hinder. Men i sommar skall jag för i helvete träffa honom. Han är lik mig men inte lik mig. Han är sportig. Han är modemedveten. Han åker motorcykel. Ja, en kille som är riktigt cool. Något jag aldrig kan bli. Det ända jag menar med lik är ansiktsdrag och håret. Ibland har jag hoppats sjukt mycket på att han bodde här. Eller att jag bodde där. Jag vill att han skall bli en riktig bror åt mig, inte bara en drömkille.

http://www.youtube.com/watch?v=hlk8qxH-RuA