Jag fick ett nervsammanbrått idag. Jag har aldrig i mitt liv hamnat någonsin ringa med tårar i ögonen åt någon och be om hjälp. Idag gjorde jag då det för första gången. Men hjälpen kom fort. Och det känndes bra. Ja, de gamla rara vännerna jag har. De som är trygga. Där jag alltid är beskyddad.
Men det krävdes mer för mig. Det räckte inte. Jag ville ha/behöver/fick nya bekanta, som kanske i framtiden kan kallas för vänner. Sådana jag visste från förut men hade ingen aning om hurdana typer dom var. Nu vet jag. Det öppnades en helt ny värld för mig ikväll. En värld som kommer ta livet av mig väldigt snabbt om jag inte är försiktig. En värld som kan vara mycket härlig och ljuvlig men som ändå kan bytas ut mot rena helvetet. Dessa bekanta bjöd mig hem till dom ikväll men jag tackade artigt nej. Men vi kom överräns om att jag skulle gå dit och kika in någon annan kväll. Jag är väldigt ivrig. Men också väldigt orolig. Men men. There is a new world waiting for me. Jag njöt av att hänga med dom. Jag respekterade dem otroligt mycket. Kanske en aning rädd för dom. Mina händer skakade när jag spelade biljard mot en av dem. Och jag åkte på mega stryk. Men hur som hälst. Skall bygga upp ett nytt socialtnätverk. Kanske någon gång kalla dessa människor för mina vänner.
keskiviikko 17. maaliskuuta 2010
Tilaa:
Lähetä kommentteja (Atom)
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti