Trigger

Idag gjorde jag något som var som en lite väckelse för mig. När jag höll i nålen och tången. Tröck nålen igenom mjukt skinn. Jag lyckades igen. En helt perfect lobepiercing. Jag var faktiskt inte rostig alls. Det var skit lätt igen. Allting gick smidigt och bra. Kanske jag ännu lite har kvar av piercing kulturen i mig. Jag drömde någon gång av att bli piercare. Gjorde många piercingar åt folk. För det mästa har jag lyckats, bara få misslyckade. Jag skulle själv vilja pierca mig som fan igen men jag måste börja söka jobb så det går inte nu.

Idag fick jag också gå in och kålla på en väns nya lägenhet. Skit snyggt. Nu vet jag var jag spenderar onyktra nätterna på sommaren. Onyktra kvällar ja, beroende på hur jag har fått jobb.
Hoppas jag nu årkar skaffa mig något snart. Fast det vore nog skönt att låta jobbet bara vara och lata sig hela sommaren. Men då har jag inte råd för att åka på alla festivaler. Eller köra bil.

Fastän dagen har varit skön som fan och jag har hela tiden haft något att göra, så känner jag mig ändå mig en aning deprimerad. Jag vet inte igen vad det är, för som sagt är allting ganska okej nu. Inte vet jag. Jag vill bara nu att sommaren skall komma så fort som möjligt.

I am running from something I don't know
I am searching for something, which way to go?
I am trying to separate what's real
I am running in a wheel