sunnuntai 3. kesäkuuta 2012

Mä en pysy tän maailman vauhdis.

Den här världen är omöjlig att förstå om man inte har någonsin varit i den! Men om du hittar någon som sitter i samma skit som du så ska man fan inte utnyttja den utan hjälpa bäst man kan och stöda.
Det är få i som gör det i den här världen. Jag har haft tur att jag har hittat dom som bryr sig om mig. Det var ju nog ett jävligt arbete och tog år förrän jag bevisade mig för människor och blev accepterad av dem. Men nu när jag är en av dem så tar dom hand om mig. Men jag bär också ansvar. Jag får inte skita saker, annars får man stryk, i värsta fall kulan i skallen. Men sånt är det här i denna jävligt kalla världen. Var jag står ensam och söker efter ett svar. Men det ända som får mig att glömma allt skit och får denna värld att kännas varm är droger. Så dag efter dag går min tid till att söka min dos. Jag är en slav. Jag är fastkädjad i sprutan. Det ända jag kan göra är att försöka och hoppas på att allt blir bra igen. Men, här sitter jag, mitt bland allt skit för mig själv och tänker på hur allt skulle bli bättre igen, men inget händer. Det känns som om tiden skulle ha frysit och jag bara uppräpar samma saker från dag till dag.

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti