Det är verkligen tungt att vara på jobb. Varje dag börjar jag med att jag går till toaletten på jobbet och injicerar en spruta buprenorfin. Sen står jag åtta timmar och fyller motstånd. Efter jobbet äter jag, sen åker jag in till stan och injicerar lite till buprenorfin. Sen är jag hela kvällen som en zombi, helt jävla död. Jag har inte normalt brukat bli något alls påverkad av buprenorfin, men efter en tung arbetse dag slår det mig otroligt hårt. Jag bara hänger i soffan och det känns som om jag aldrig kommer upp. Men this is life, jag måste bara leva från dag till dag. Man skulle tro att det är skönt att ligga påverkad av opioder. Men det är faktiskt jävligt tungt nu.
Pää sano nyt riitti, mut sydän ei haluu kuunnella, se haluu tehä biittei mitä pumpataan näil huudeilla.
Se sanoo mulle koita kestää viel hetki, ei mikään pimeys tääl kestä ikuisesti.
On ollu raffii, me tiedetään se molemmat, ku elämä antaa satsii, yritetään kovempaa.
Tää on tätä väliaikast paskaa tsägää. Niin kauan ku mä oon tääl, ei sul oo mitään hätää.
Kiree viulunkieli tai lamaantunut jänis. On vaikee tulla toimeen puun ja kuoren välis.
Kaulaa myöten skeidas on turha katsoo alaspäin. Jaksan tän päivän kävi miten kävi.
Polttava pätsi tai lumisade teevees. Me voidaan päättää onks meidän elämä tääl perseest.
Kaulaa myöten skeidas on turha katsoo alaspäin. Jaksan tän päivän vaik se veis multa hengen.
torstai 28. kesäkuuta 2012
Tilaa:
Lähetä kommentteja (Atom)
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti