sunnuntai 21. helmikuuta 2010

Deafening Silence vol.2

Förhastade beslut har jag gjort. Förhastade kännslor har jag uttryckt. Jag har förhastat allting.
Varför kräver det först tårar för att förstå vad man har gjort.
Nu är det dags att ta time out och tänka. En väcka är jag bårta. Då är jag som en eremit. Jag är mitt i ingenting kan inte ha social kontakt med någon annan än min morfar och min bror. Då har jag tid att tänka. Och genom att jag är bårta härifrån får också andra tid att tänka när jag inte är här hela tiden och distraherar. Dagens låt har jag redan användt en gång. Men idag värkar den beskriva bra.

See the pain in my eyes
See the scars deep inside
My God, I'm down in this hole again
With the laughter I smile
With the tears that i cry
Keep going down this road called life

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti