Whatever That Hurts

Hela skoldagen var ett enda helvete. Samma tunga toner hackade i tung takt i huvudet. Samma mening snurrade om och om; Welcome to the machine. Varje gång jag kikade ut från fönstret såg jag bara en grå och dyster värld. En ensam skårsten i horisonten. Jag hade en tom kännsla i kroppen. Inget inspirerade och fastän stämmningen var väldigt låg kunde jag inte koncentrera mig på det väsentliga. Lektionerna känndes som evigheter och jag ville igen bara rymma bårt. Har jag tappat lusten för skolan helt? Bakom alla mina falska miner och skratt är jag ändå bara jätte trött på hela systemet och människorna där. Som tur blev dagen med det samma bättre när jag slapp bårt därifrån. Men om jag hade gått hem och varit ensam hade kännslan hängit på hela kvällen. Vilken tur att jag har människor som räddade mig. Tack.

With every tear a dream..

Honey tea, psilocybe larvae
Honeymoon, silver spoon
Psilocybe tea