Surupuku

Dagen har varit igen, extremt dålig. Jag är nykter. Alla mina planer rasar ihop. Och egentligen är inget mitt fel det är andra som ändrar sig. Varför skall allt detta ske då när jag redan tidigare har haft en kännsla på att mitt liv börjar gå i nedförsbacke igen? På något sätt känns detta som ett straff? Att allt skit händer samtidigt? Varför är det svårt för människor att hålla sina ord.

Männskligheten är så jävla korrupterad. Jag är igen så jävla besviken på mina med människor.

En tahdo murhetta kantaa
vaan en tiedä kuinka voisin
kaiken kurjuuden keskellä
nähdä jotenkin toisin

Kun yhteinen maailma on
pelkkää mielikuvitusta
minä pukeudun surupukuun
ja surupuku on musta