Live For This.

Många har säkert undrat över mitt lite kånstiga utseende. Jag har under senaste årena haft piercingar här och där, byter och fixar med dem helatiden. Folk tror att jag är sjuk i huvudet.
Kanske det, men det är min livstil, det är min egna vilja, min greij. That's how I roll motherfuckers!

Det är inte direkt smärtan som är greijen. Inte heller adrenalinruset som man får när man piercas. Det är så svårt att förklara. Det är bara simpelt så att de är en del av mig och jag är en del av piercingkulturen. Jag tycker inte direkt heller att alla piercingar är vackra... Inte ens alla mina egna. Det är bara något som måste finnas. Min Septum piercing (Den i näsan) är en av de fulaste piercingarna jag vet. Men ändå vill jag ha den för att den är extrem och jag har vänjt mig med den. Den har nu varit där i över 2år. Den har blivit en naturlig del av mig och min identitet. Det är den piercingen som jag sist tar ur. Såklart kan jag ju gömma den. Det som är mäst jobbigt är att tänja ut den. Bråsk är inte värst lätt att tänja. Fick upp den till 6mm på sommaren men efter som det skedde en liten "olycka" förra midsommaren, så har jag hamnat ner till 4mm igen. Och så får den stanna också. Jag vill inte längre gå igenom samma smärta.

Mina öron då. De är något som jag ennu mer identifierar mig med. "Killen med stora hålen".
Ja, jag njuter av när folk blir häpna och stirrar på dem. De är mina två barn. Jag sköter om dom och försöker få dom att bli stora. Tyvärr har jag inte fått upp högra örat någonting på över ett år. Den är jätte krånglig. Det är ett helvetes mycket jobb med dom. Folk som inte vet om hur det går till fattar inte alls hur mycket tid man sätter på dem. Det är därför dom också inte kan uppskatta det. Öronen är något som man inte direkt på 3månader får upp till 20mm. Nu står vänstra på 26mm och högra på 22mm. Det har tagit 2,5 år. Okej de hade nog kunnat bli upp till 30-35mm under 2,5år men jag har klåpat lite för mycket med dom. Men projektet med öronen fortsätter i 1,5år ennu. Har som mål att få båda minst till 28mm innan jag går in till militären.

Det mest chockerande jag har haft var då jag töjde på läppen. Den var riktigt hard core.
Folk glodde länge när jag rökte genom hålet. Som störst var hålet upp till 10mm, men tvärr tappade jag min sprial på Slayers konsert förra december. Nu har hålet krympt till knappa 5-6mm...

Men nu har jag lite förklarat min passion för piercingar. Det är min stil, jag står för min stil och tar mycket skit i nacken för det. Jag lever för det. Men... If you don't live for something you'll die for nothing.

Every drop of blood
Every bitter tear
Every bead of sweat
I live for this