Jag hade länge eller egentligen alltid en dröm att bli en gitarist. Jag minns än när vi klippte pappers gitarrer i lekskolan och hade vårt band. Sen dess var det min dröm. Jag ville bli en långhårig kille som stog på scenen och spelade elgitarr. Om jag då hade sett vad jag skulle bli hade jag med stora ögon beundrat mig själv. Jag har märkt att jag egentligen har blivit min dröm. Jag var en långhårig kille som spelade i ett band. Jag hade också som yngre alltid drömm att skaffa piercingar. Det har jag också haft fast hur mycket under årens lopp. Jag drömde också som yngre om dreadlocks. Det hade jag också. Jag har levt mina drömmar. Jag har sett mina favorit band flertals gånger live. Något jag aldrig ens vågade inbilla mig om när jag var 14. Men fastän jag har levt mina drömmar är det ändå en liten tom kännsla i mig. Nu när jag har levt dem har jag egentligen inget kvar. Jag har inte fler drömmar. Eller jo en, men den är långt ifrån ännu. So what's next? Ingen aning. Jag har egentligen inget mål förutom nu det att bli myndig vilket kommer imot jävligt snabbt.
Fästan jag levde mina drömmar har jag nu slutat dem också. Jag är inte längre lång hårig och spelar knappt gitarr alls. Jag förändras med tiden men det tar en stund förrän jag märker det.
Welcome my son, welcome to the machine.
What did you dream?
It's alright we told you what to dream.
You dreamed of a big star,
He played a mean guitar,
He always ate in the Steak Bar.
He loved to drive in his Jaguar.
So welcome to the Machine.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti