Efter en lång stund för mig själv och några öl, har jag upplivat något som har länge varit trängt undan. Jag har inte haft tid eller lust för att hålla upp intresset för det. För att kunna hålla upp intresset måst man vara på rätt humör. Jo nu talar jag om det som gör mig speciell. Något som inte så många vet eller årkar bry sig om. Mitt intresse till industrial. Jag hade ju helt glömmt vilken tröst industrial musiken ger mig. Aj, det är så skönt och sjukt. Tyvärr föll intresset för hela cyberscenen efter jag började gymnasiet. Tänk hur annorlunda mitt liv skulle se ut om jag hade valt att gå enligt cyberstilen. Ja visst tycker jag ennu också att cyberstilen är både fachinerande och riktigt sexigt. Tyvärr har jag inte bara själv aldrig havit lust och pengar för att bli cyber. Jag fick smaka igen senast när jag var på koncert på den så vackra cyberstilen. Det är något sjukt fint. De flästa tycker det bara ser förfärligt ut, men i mina ögon är det ett av de vackraste som finns.
Jag vill själv inte vara de faktiskt. Alldrig velat heller. Jag är en person som inte riktigt årkar bry eller sköta om sitt utseende. Jag är mera av männskotypen som njuter av se dåligt skött ut. En liten rebell mot skönhets idealet. Ja ja ja...
You're just another faithless mannequin
You're just another fallen star
You're just to blind to see, you hate what you can never be
And now you're hollow... Just like me
keskiviikko 24. helmikuuta 2010
Tilaa:
Lähetä kommentteja (Atom)
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti